Vilken häftig vecka vi har haft! Tyvärr så har jag inga bilder att dela med mig av då kameran på min telefon är så dålig, men det får Filippa lägga in senare.
Torsdag:
Väskorna var packade och humöret var på topp. Vi hade dock inte hittat någon buss som matchade flygplanet från Chicago så vi hade bokat en hyrbil från Hertz som vi kunde lämna i Chicago. Priset blev ungefär detsamma som bussbiljetterna så vi var nöjda med bilen, "Toyota Corolla eller motsvarande".
Jag och Clem tog bussen till Hertz för att hämta bilen men vi stötte tyvärr på problem. Trots att jag hade registrerat mitt kort i och med bokningen så berättade den lilla tanten bakom disken att de tyvärr inte accepterade utländska kort. Detta var första gången det hände här i USA så vi var totalt oförberedda. Vi fick panik då vi skulle behöva köra ganska snart för att hinna med vårt flygplan. Fanns det några andra uthyrningsfirmor i närheten som skulle acceptera ett svenskt kort? Vi såg en AVIS-skylt en bit bort och sprang dit. Jag misstänker att den svettiga mannen som gav oss service insåg att vi var desperata för det enda de hade ledigt, enlig honom, var den största SUV:en. Denna var nästan dubbelt så dyr än vår tilltänkta Toyota men i brist på tid och alternativ så bokade vi den.
Jag har kört många olika bilar i mitt liv men jag måste säga, vilken känsla det här var! Man satt som en kung i en fåtölj, hade riktigt bra sikt då man satt så högt upp, den hade alla tänkbara funktioner och styrkan i V8an var mäktig. Tre timmars bilfärd till Chicago i spöregn och mörker kunde ha varit mycket värre!
En sak som jag inte tänkt på som passagerare är hur annorlunda systemet är på vägarna i USA. För det första så får man köra om på vilken sida man vill, så det känns väldigt oorganiserat. I Sverige och Finland, som jag kört mest i, ligger ju alla bilar i filen längst till höger som utgångspunkt. Vill du köra om så svänger du ut i vänsterfilen och sen tillbaka till högerfilen när du har passerat. Är det mycket bilar så gäller ju generellt att "de som vill köra fortast håller sig längst till vänster och de som vill köra lite lugnare håller sig till höger". Det här systemet existerar inte överhuvudtaget utan alla svänger in och ut från de olika filerna och håller helt olika hastigheter. En annan sak var att amerikanarnas stora ego visade sig väldigt tydligt. Att någon skulle släppa in en i en fil eller visa lite hänsyn fanns inte på kartan utan det var mycket mer "här kommer jag, ur vägen!". Vi såg under dessa få timmar flera fall där det var riktigt nära att smälla och det kunde faktiskt ha gått riktigt illa för oss vid ett tillfälle.
Väl framme vid flygplatsen slängde vi av tjejerna som hade bagage att checka in och begav oss iväg för fylla bilen med soppa och lämna tillbaka den. Detta var början på min värsta körupplevelse någonsin. Klockan var runt middagstid så det var rusning och bensinmacken vi skulle åka till låg väldigt dåligt till. Det rådde fullständigt kaos med tanke på vädret i kombination med folk som tutade, skrek, backade, försökte köra om på alla sidor och ett vägsystem som jag verkligen inte förstod mig på. Samtidigt satt Clem bredvid mig och försökte vägleda med en GPS som krånglade. Fyrfiligt, vi ligger längst till höger, "shit vi måste köra vänster om 100 meter, annars kommer vi fan missa flyget". Panik.
Allt löste sig till slut och det var en skön känsla när planet lyfte mot Orlando. Vi klev ut i ett betydligt varmare klimat, hämtade ut vår hyrbil och körde mot huset där vi skulle spendera veckan. Istället för majsfält, majsfält, majsfält så såg vi under en timmes bilfärd palmer, Sea World, olika delar av Disney World, en jäkla massa restauranger och även en den största klädoutleten i Florida. När Clem berättade om den sistnämnda tryckte sig tjejerna i baksätet mot fönstret och flåsade.
En snabb rundvandring i huset, uppackning och lite snack avslutade dagen. Någon lyfte frågan om vi kanske skulle åka ner till Miami Beach ett par dagar?
