oneyearoverthere.blogg.se

Vilken häftig vecka vi har haft! Tyvärr så har jag inga bilder att dela med mig av då kameran på min telefon är så dålig, men det får Filippa lägga in senare.

 

Väskorna var packade och humöret var på topp. Vi hade dock inte hittat någon buss som matchade flygplanet från Chicago så vi hade bokat en hyrbil från Hertz som vi kunde lämna i Chicago. Priset blev ungefär detsamma som bussbiljetterna så vi var nöjda med bilen, "Toyota Corolla eller motsvarande".

Jag och Clem tog bussen till Hertz för att hämta bilen men vi stötte tyvärr på problem. Trots att jag hade registrerat mitt kort i och med bokningen så berättade den lilla tanten bakom disken att de tyvärr inte accepterade utländska kort. Detta var första gången det hände här i USA så vi var totalt oförberedda. Vi fick panik då vi skulle behöva köra ganska snart för att hinna med vårt flygplan. Fanns det några andra uthyrningsfirmor i närheten som skulle acceptera ett svenskt kort? Vi såg en AVIS-skylt en bit bort och sprang dit. Jag misstänker att den svettiga mannen som gav oss service insåg att vi var desperata för det enda de hade ledigt, enlig honom, var den största SUV:en. Denna var nästan dubbelt så dyr än vår tilltänkta Toyota men i brist på tid och alternativ så bokade vi den. 

 

Jag har kört många olika bilar i mitt liv men jag måste säga, vilken känsla det här var! Man satt som en kung i en fåtölj, hade riktigt bra sikt då man satt så högt upp, den hade alla tänkbara funktioner och styrkan i V8an var mäktig. Tre timmars bilfärd till Chicago i spöregn och mörker kunde ha varit mycket värre!

En sak som jag inte tänkt på som passagerare är hur annorlunda systemet är på vägarna i USA. För det första så får man köra om på vilken sida man vill, så det känns väldigt oorganiserat. I Sverige och Finland, som jag kört mest i, ligger ju alla bilar i filen längst till höger som utgångspunkt. Vill du köra om så svänger du ut i vänsterfilen och sen tillbaka till högerfilen när du har passerat. Är det mycket bilar så gäller ju generellt att "de som vill köra fortast håller sig längst till vänster och de som vill köra lite lugnare håller sig till höger". Det här systemet existerar inte överhuvudtaget utan alla svänger in och ut från de olika filerna och håller helt olika hastigheter. En annan sak var att amerikanarnas stora ego visade sig väldigt tydligt. Att någon skulle släppa in en i en fil eller visa lite hänsyn fanns inte på kartan utan det var mycket mer "här kommer jag, ur vägen!". Vi såg under dessa få timmar flera fall där det var riktigt nära att smälla och det kunde faktiskt ha gått riktigt illa för oss vid ett tillfälle. 

 

Väl framme vid flygplatsen slängde vi av tjejerna som hade bagage att checka in och begav oss iväg för fylla bilen med soppa och lämna tillbaka den. Detta var början på min värsta körupplevelse någonsin. Klockan var runt middagstid så det var rusning och bensinmacken vi skulle åka till låg väldigt dåligt till. Det rådde fullständigt kaos med tanke på vädret i kombination med folk som tutade, skrek, backade, försökte köra om på alla sidor och ett vägsystem som jag verkligen inte förstod mig på. Samtidigt satt Clem bredvid mig och försökte vägleda med en GPS som krånglade. Fyrfiligt, vi ligger längst till höger, "shit vi måste köra vänster om 100 meter, annars kommer vi fan missa flyget". Panik.

 

Allt löste sig till slut och det var en skön känsla när planet lyfte mot Orlando. Vi klev ut i ett betydligt varmare klimat, hämtade ut vår hyrbil och körde mot huset där vi skulle spendera veckan. Istället för majsfält, majsfält, majsfält så såg vi under en timmes bilfärd palmer, Sea World, olika delar av Disney World, en jäkla massa restauranger och även en den största klädoutleten i Florida. När Clem berättade om den sistnämnda tryckte sig tjejerna i baksätet mot fönstret och flåsade.

 

En snabb rundvandring i huset, uppackning och lite snack avslutade dagen. Någon lyfte frågan om vi kanske skulle åka ner till Miami Beach ett par dagar? 

 

 

Alla andra är hos fransmannen och käkar lasnage och ska gå ut och skåla hejdå inför stundande Thanksgivinglov. Jag sitter hemma och dunkar huvudet i bordet, saknar inspriration till mitt arbete om den amerikanska bomullsindustrin. Trots att mamma är tusentals mil bort och förmodligen ligger och njuter av sin skönhetssömn så här dags på dygnet, så kan jag höra hennes hejaramsa som hon så många gånger fått köra när jag legat på golvet i hallen och suckat eller ringt från Uppsala behövt lite peppning. Powermorsa med andra ord!

 

Enligt väderappen på mobilen skulle det bli regn i lördags, åska i söndags och bli väldigt varmt, 19 grader, jämfört med förra tisdagen då det var -4 grader och snö ute. Appen hade rätt för det blev båda varmt och mullrade lite i söndags. Något som appen dock missade att varna om var tornados. Jag låg nedbäddad hela helgen eftersom halsontet utvecklades till dunderförkylning med feber. Låg lutade mot ytterväggen som skakade och hörde soptunnorna på baksidan av huset flyga lite huller-om-buller. Tydligen var det mer än bara lite kraftiga höstvindar för det har rapporterats om fler än 80 tornados och grannstaden Washington här i Illinois som ligger 14 mil bort drabbades rejält med förstörda hus där allt sveptes bort med vindarna. Vi har hört att sex personer ska ha dött. Vindarna har dock blåst bort nu och både jag och Wille mår bra (bortsett från förkylningen) så ni behöver inte oroa er! 

 

 

Bra start på dagen när man blir uppringd av världens bästa lillebror!!

 

 

Tro det eller ej, men vi lever faktiskt, trots att det har varit dött här på bloggen. Vi har väl helt enkelt haft fullt upp med allt ifrån plugg, ansökningar, klubbar, fotboll, öl och planering av diverse resor. Jag vet, vi lever ett hårt liv.

 

Nu är det fredagskväll här, jag och Wille skulle ha gått på romantisk date och utforskat downtown Champaign som ligger utanför Campusområdet. Efter ett par månader på de lite halvsunkiga pubarna med sport på tv, kladdiga bord och taniga 19åringar på Green Street kände vi att det kanske var dags att träffa den "civila" befolkningen. Tyvärr blev det ingen date med vin och tända ljus eftersom jag vaknade med halsont. Skickade istället iväg Wille för att dricka öl med boysen. Jag har kurerat mig med "Chocolate Extreme" från DQ (hamburgarekedjan som vi bor vägg-i-vägg med, där indien i kassan för övrigt kände igen mig och visste precis vad jag ville beställe "Samma som förra gången" ..hmm.. vet inte om det var tragiskt eller komiskt?) och romantisk komedi med Sarah Jessica Parker, kan inte klaga!

 

Om en vecka befinner vi oss i Orlando, Florida för att njuta av lite sol, spela golf och fira Thanksgiving. Jag och Cattis har storslagna planer inför vår kalkonmiddag. Fast vi ska inte bara leva jetset-liv eftersom vi direkt när vi kommer hem ska hålla presentationer och ha fyra tentor så det kommer bli att dra på sig de nya brillorna och stoppa näsan bland böckerna även i Florida, fast då kanske med en drink i handen!