oneyearoverthere.blogg.se

Röda faran var the one and only, vi delade många fina stunder innan hon blev stulen i Uppsala i vintras. Sedan dess har mitt liv känts lite fattigt och framförallt väldigt omständigt utan en cykel. Att inte få kliva på bussen här när man ska till skolan för att den är full och sedan när man väl lyckas trycka in sig på nästa eller nästnästa buss får man stå och trängas med ett gäng svettiga kineser och deras enorma ryggsäckar är ingen bra start på dagen. Nej, i morse fick vi nog av detta och tog tag i cykeljakten! Lite prutande och jag är åter en stolt ägare till en röd racercykel!

 

Tänk er hur det känns ute precis innan en åskskur drar igång, varmt och kvavt. Ungefär så fast ännu lite varmare är det här, varje dag. Man går omkring och är lite härligt svettig hela tiden. Vi försökte ge oss ut och springa här om kvällen, svettades som i en bastu och då höll ändå solen på att gå ner. Igårkväll när vi gick och lade oss någon gång efter 23-tiden var det drygt 27 grader ute, men jag måste ändå säga att jag gillar det!

 

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Efter ett svagt mått av klagomål från Filippas sida ska jag försöka bättra mig och uppdatera lite oftare. Häromdagen slog ju vår blogg rekord med 26 unika besökare under samma dag! Jag börjar nästan känna mig som Blondinbella.

 

Igår var det skolstart och vi började lugnt med endast en lektion. Den första veckan är "syballus week" vilket innebär att man går igenom kursplanen, vad kursen behandlar och vad som förväntas av studenter och lärare. Som jag skrev på Facebook studerar vi nu på världens tredje högst rankade universitet inom finansiering. Dock var AC:n trasig, så i gissningsvis 40 graders olidlig värme spelar det ingen roll hur högt man är rankad eller hur intressant föreläsningen är, det går ändå inte att koncentrera sig för fem öre. Det är alltså väldigt svårt att säga något om denna föreläsning förutom att läraren ändå verkade intressant och karismatisk.

 

Ett härligt system de har här på universitetet är att man fram till den 9/9 har möjlighet att lägga till eller ta bort kurser. Med andra ord kan man gå på lite olika introduktionsföreläsningar, känna av atmosfären bland studenter och lärare och ta ett beslut efter det. Självklart är de allra flesta kurserna fulla men man kan ändå gå dit och känna efter ifall det är något man vill läsa nästa termin. Innan vi sökte våra ursprungliga kurser hade jag spanat in en Managementkurs med inriktning på sport. Den verkade spännande med analyser av hur man marknadsför och genomför idrottsevenemang. Till en början var denna kurs full men när jag tittade i fredags hade någon hoppat av så jag var snabb och knep den platsen. Problemet var att den krockade med en av mina andra kurser som jag var tvungen att ta bort, vilket ledde till att jag fick lägga till en annan kurs och sedan ta bort ytterligare en för att sedan lägga till.. Ja ni förstår vart detta leder? Jag fick i princip göra om hela mitt schema men jag var väldigt nöjd då jag tyckte att de nya kurserna var betydligt intressantare än de ursprungliga. När jag idag skulle gå på min Managementkurs blev jag dock ganska besviken. Då jag hade lite svårt att hitta var salen nästan full när jag klev in med mina beiga shorts och ljusa pikétröja. Jag möttes av en sal med cirka 100 studenter där i alla fall 95 av dessa var antingen amerikanska fotbollsspelare, basketspelare eller cheerleaders. "Kul" tänkte jag först då en tanke med denna kurs var att jag ville lära känna lite idrottsmänniskor. Dock visade det sig väldigt tidigt att denna kurs endast var utformad för att de som spelar i universitetes olika idrottsföreningar ska ha lektioner att gå på. Läraren var noga med att poängtera att ifall man missar några lektioner på grund av matcher eller träningar så gör det absolut ingenting. Han förespråkade också multitasking, så ifall man ville kolla på film, lyssna på musik eller spela spel på sin mobil under lektionstid förstod han detta helt och hållet. Det var med andra ord en kurs där idrottarna kan sitta av sin tid, diskutera lite idrott, kanske ta en tupplur men ändå få sina poäng. 

 

Min nästa lektion var i en kurs som jag var något osäker på hur den skulle vara. Det är den enda kursen som egentligen inte är relaterad till mina studier i Sverige, men jag tyckte ändå att den hade en intressant kursbeskrivning. Kortfattat handlar den om hur människor planerar och utnyttjar sin fritid samt hur detta påverkar familjen och samhället. Man skulle såklart kunna dra paralleller till nationalekonomi blandat med sociologi och viss psykologi. Svårt att beskriva men jag ville i alla fall testa på. 50 minuter senare hade jag fått ett väldigt bra intryck av läraren och kursinnehållet samt ett gott skratt. Flera av idrottarna från föregående lektion var även med på denna och de satte sig genast skönt tillbakalutade i sina stolar med hörlurar i öronen och fingrarna flipprandes över telefonerna. Läraren som var en liten kvinna i 50-årsåldern slog näven i bordet när hon kom in och förklarade snabbt att de som inte lyssnade på henne eller höll på med annat skulle få en varning innan hon med egen kraft skulle slänga ut dem med huvudet före. Minen på dessa 120-kilosklumpar var obeskrivlig!

Jag fick som sagt ett väldigt bra intryck av denna powerkvinna och även kursens innehåll verkar jäkligt spännande!

 

Efter lektionen mötte jag upp Filippa och vi började återigen se över vårt schema då jag inte hade någon större lust att läsa den alltför oseriösa Managementkursen. Vi hittade då en Businesskurs som verkade grymt bra och även passade in med de andra kurserna. Vi gjorde om vårt schema återigen vilket innebär att vi båda har ökat svårighetsgraden i våra kurser. Det kommer förhoppningsvis gå bra men det blir möjligtvis några fler pluggtimmar per vecka.

 

Väl hemma kom min nyfunna franska vän Clem över till oss för att diskutera den kommande helgen. Måndagen 2/9 är Labor Day vilket innebär att det inte är några lektioner och många studenter ska därför åka iväg till olika ställen. Vi hade pratat ihop oss med ett gäng på 12 personer om att åka buss till Chicago då flygbiljetterna är ruskigt mycket dyrare under denna helg. Efter en stunds sökande hittade vi ett hotell centralt till ett väldigt bra pris som vi inte vågade vänta med att boka. Problemet var att många av de andra i gruppen hänger ihop fyra och fyra eller två och två så vi tänkte att det kanske skulle bli svårt att hitta en fjärde person till vårt rum. Filippa testade att ringa en svensk tjej som vi umgåtts en del med. "Tjena Cattis, ska du med till Chicago i helgen?" "Absolut!". Inga konstigheter där inte, skönt att det löste sig! 

 

Nu är klockan 18.40, det är 31,7 grader varmt ute och vi ska försöka ta oss ut för att köpa varsin cykel.

 

Chicago watch out, here we come!

 

Det har varit full rulle de senaste dagarna, och varmt ska tilläggas!! Har varit över 30 grader de senaste dagarna! Man kan väl säga att vad man än gör här så inkluderar det på något vis mat, och oftast väldigt mycket mat! Senast vi skrev var det onsdag och vi skulle iväg på vad vi trodde var en lite finare tillställning där man skulle sitta i en aula och lyssna på tal. Visade sig mer vara ett enormt mingel med några tal av personer som stod framme på en lite scen väl dolda av alla minglande studenter. Det bjöds såklart på gratis tilltugg, uppskattat.

 

Jag lyckades stå emot Willes killbaciller fyra dagar men igår, tisdag, var det min tur att vara täppt och febrig och ligga i sängen största delen av dagen. Hade kunnat hålla mig uppe men kändes onödigt inför stundande inspark och födelsedag. Vilan hjälpte för idag vaknade både jag och Wille och kände oss hyfsat friska och åkte iväg till en av de två obligatoriska eventen som vi måste gå på. Var mest bara en massa info om grejer som vi behöver känna till angående kurser, poäng, boende men också vad som händer om det kommer en tornado eller jordbävning eller hur man bäst gömmer sprit om man bor på Residence Halls där sprit är förbjudet på rummet. Vi fick också information hur man som minderårig ändå kan dricka ute på barerna. Man behöver vara 21 år för att får dricka men i Champaign får man redan som 19åring komma in på barerna och i Urbana får man komma in redan som 18åring. Kändes lite udda att universitetet informerade kring detta men de var samtidigt väldigt nogranna med att informera kring säkerhet på Campus. Efteråt gick vi och käkade lunch tillsammans med Linnéa från Uppsala. Blev mexikanskt på något ställe på Green Street som är huvudgatan på Campus. Fick rejäla portioner och grymt god guacamole! 

 

Vaknade upp på tisdagmorgonen, drog upp persiennerna i vardagsrummet och möttes av en enorm lastbil med Coca Cola. Då kände jag att vi verkligen är i USA och blev lite lätt exalterad över att befinna mig i möjligheternas land!

 

Ja, det stod som sagt i vår broschyr att det skulle vara American Style Barberque med fri mat och mingel, nnice tänkte jag och Linnéa som också är från Uppsala. Wille stackaren var ganska groggy i sin feberdimma och var tyvärr tvungen att stanna hemma. Jag kom hem från frissan (var ju tvungen att slinga håret så man lever upp till den blonda bilden av hur en svenska ska se ut) och besök på Campuset sjukhus/vårdcentral efter att ha lämnat in papper för vaccinationer (jag slapp göra tuberkulostestet vilket jag är så glad för!) och var allmänt svettig eftersom det varit över 30grader varmt här. Bytte snabbt om och kastade mig iväg för att ta bussen (som är gratis 24/7 för alla studenter), en buss som såklart var sen. Powergick istället till stället och kom fram med en kurrande mage redo för some fiiiine American Style Barbeque! Möttes av ett gäng indiska föräldrar och några dammiga lärare och ett halvtaffligt bord med några burgare och korvar. Ingen Linnéa. Lyckades hitta Linnéa sittande gömd bakom en trappa sedan hon blivit ivägkörd precis som alla andra hungriga utbytesstudenter eftersom maten endast var till de föräldrar som varit på ett föräldramöte en trappa upp.

 

 

What the fuck tänkte jag, jag är här för gratis mat och har inte ätit sedan frukost så två små blonda svenska flickor kan de väl bjussa på mat också. Blinkade lite till en fet dam som sa att de hade massor med mat över så det var bara att hugga in! Vi kände oss dock lite malplacerade bland alla indiska föräldrar så vi gick iväg och satte oss på en bänk i skymundan. Lyckades dock spana in tre andra tjejer som satt på marken en bit bort så vi gick dit och slog oss ned. Det visade sig att de också var utbytesstudenter, en från Belgium, En från England och en från Indien. Hon från Indien hade i princip aldrig bott där utan flyttat runt till massa olika länder och nu senast bott i Shanghai. Linnéa undrade lite skämtsamt om hennes pappa var diplomat och vi fick då till svar att hon inte fick veta vad hennes pappa jobba med.. Okeeej, vi frågade inte mer om det.

 

Senare kom till fler och fler som slog sig ned och efter någon timme var vi nog drygt 20 pers så då erbjöd sig den här tjejen från Indien att vi kunde gå till hennes boende som var som höghusen i Flogsta deluxe. Det var studentboende med personal i receptionen, simbassäng, två biljardbord och en stor öppenspis i mitten av ett stort rum som påminde om en hotell-lobby. Jag hade en jättetrevlig kväll och snackade mest med en kille och tjej som var från samma universitet i Belgien som läser juridik. Hoppas på att träffa dem senare på onsdagkväll och bjuda med dem ut när jag fyller år på torsdag.

 

Efter gårdagen då vi var på stan och fixade fick jag återigen hög feber på kvällen. Även om jag mår bra idag så valde jag att stanna hemma när Filippa skulle ner på stan. Efter många om och men hittade jag till slut en stream så att jag kunde se AIK besegra Åtvidaberg med 3-2 på hemmaplan, skönt! Ikväll är det BBQ-kväll för alla utbytesstudenter och ifall jag inte mår sämre tänkte jag sticka dit, vi återkommer med rapport.

 

I brist på annat att skriva tänkte jag lista några detaljer som skiljer sig mellan Sverige och USA:

 

* Skatten är inte medräknad på prislappar här i USA. Även om skatten är låg (8,75% om jag förstått det rätt), så har det hittills varit samma sak varenda gång: Man ska betala för något som enligt prislappen kostar t.ex. 19.90:-, man drar fram en 20-dollarssedel och expediten står och tittar på en som att man vore dum i huvudet.

 

* När man ska duscha så kan man inte ställa in vilken kraft man vill ha på strålen. Det enda man kan bestämma är ifall man vill vrida på kallare eller varmare vatten. I alla fall är det så i vår lägenhet och på hotellet som vi spenderade första natten på.

 

* Gatorna asfalteras inte alls i samma utsträckning som i Sverige. Istället är det stora cement(?)block som ligger i långa rader. Att åka buss eller bil ger inte alls samma mjuka känsla.

 

* När jag ändå är inne på fordon och gator; vilken skillnad det är på bilarnas storlek! Vi har inte sett en enda puttig Fiat eller liknande, utan det är bara stora pickups, Tahoes och andra bjässar. Detta medför att parkeringsplatserna och även de flesta vägarna är enorma!

 

* Att köpa mat ute är betydligt billigare. Ett meal på McDonalds kostar som tidigare nämnt 5-7 dollar, vilket är nästan halva priset jämfört med Sverige. Igår käkade vi lunch på ett ställe där jag köpte en stor grillad sandwich med korv, ost och massa annat i för 6 dollar, alltså runt 40 kronor. Maten i mataffärer verkar dock skilja sig ganska kraftigt. Vissa varor är betydligt billigare än i Sverige, andra mycket dyrare och vissa ligger ungefär i samma prisnivå.

 

Avslutningsvis vill vi tacka för alla fina kommentarer och lyckönskningar, senast var det Filippas mamma Helena. Hoppas att ni alla mår bra!

Just nu sitter vi i en av skolans huvudbyggnader som kallas the Union och som ligger jättefint vid campusområdets mitt, the Quad. Vi är här för att skriva in oss och få något som kallas för ett i-card som ger oss fri tillgång till de både enorma gymanläggningarna som finns här, gratis buss och andra förmåner som man får som student. Det är jag, Wille och säkert 130 kineser som är här. Känns ytterst exotiskt! När vi är klara här och om klockan inte är för mycket blir det att åka hem, plocka fram bikini och dra till poolen vid gymmet eftersom det redan vid kl.8 i morse var 23 grader ute! Nästa mission för mig är att hitta en schysst frisör också medan Wille trånar efter att hitta ett vrålåk till cykel, vi får se vart dagen slutar..

 

 

Känns som att jag har varit sjuk i en evighet, även om det egentligen bara var igår som jag var sängliggandes. Idag känns det mycket bättre men jag ska ändå försöka att ta det lugnt. Filippa fyller ju år på torsdag och då tycker hon att vi ska "gå till någon bar och observera".. Det låter ju trovärdigt, speciellt med tanke på att Becky (hon som är från USA, har pluggat här i två år, var på utbytestermin i Uppsala i våras och hjälpte oss att handla grejer i förrgår) förklarade att hon tyckte att alkoholen i Uppsala var så dyr. "Även på nationerna?" frågade vi. "Ja, här kostar en öl en dollar (6,5 kr) och en drink 1,5-2 dollar (runt 10 kr) i barerna". Det är möjligt att ölen smakar skosula och att drinkarna är väldigt svaga, men ändå, shit vad billigt! Vi får se hur det blir på torsdag, men något kul ska vi hitta på i alla fall.

 

Hela staden är full av gråa ekorrar. I Sverige ser man någon ibland, här sitter det flera stycken i varje träd. De är jäkligt söta och verkar inte alls vara rädda för människor.

 

Igår köpte vi (Filippa snarare, jag låg som nämnt utslagen i sängen) äntligen en vattenrenare. Den tar bort den starka smaken av klor från kranvattnet och vi slipper nu förhoppningsvis handla vatten på flaska. Det första Filippa gjorde när hon kom hem med renaren var att stolt visa upp den för att sedan slänga i den i diskmaskinen. En stund senare kom hon med den nydiskade renaren och sa att det blivit en spricka i den. Hon läste på kartongen där det stod med stora bokstäver "DISKAS EJ I MASKIN". "Oj" sa Filippa, gick tillbaka med den till affären och sa att den var trasig när vi köpte den. Nu har vi en ny som hittills inte gått sönder.

 

Filippa har säkert mycket mer att skriva om sin dag igår, hon var ju bland annat på loppis i ett mexikanskt garage. Jag slutar här men någon av oss skriver eventuellt lite mer senare ikväll, jag ska gå och vila nu för att försöka tillfriskna. I veckan ska det bli över 30 grader varmt här på dagarna, hoppas att vädret och humöret är bra i Sverige också!

 

Enligt den gamla lappen på brevlådan så var det kinser som bodde i lägenheten före oss. Jag som inte har någon lust att få fågelinfluensan köpte snabbt all-purpose cleanser med klor som enligt etiketten ska ta död på ecoli bakterier, salmonella, fotsvamp och H1N1 influensa virus- jackpot! Så nu på morgonen har jag sprayat alla skåp, hela köket, matbord och badrum. Lägenheten luktar sådär härligt badhusliknande!

 

Wille mår fortfarande kasst och är sängliggandes, inte alls kul för honom. Igår hittade jag en handskriven skylt om att det skulle vara garageloppis i grannskapet så jag ska ge mig ut och se om det finns något att fynda. Solen skiner och det är 24 grader!

 

Både jag och Wille har haft som nyårslöfte att ta fler kort. Även om vi försöker så har det inte blivit så jättemycket kort, men här kommer lite bilder från igår och idag.

 

 

Cheeseburger Lovers, yes indeed! Grannen som är ställer upp 24/7

 

 

 

Filippa vaknade utvilad på hotellet. Wille låg bredvid och snarkade. Hon kände sig väldigt hungrig och undrade om de hade försovit sig och därmed missat frukosten som slutade serveras klockan 11.00. Hon sträckte på sig och rullade runt på sidan för att se vad den moderna väckarklockan stod på. De röda analoga siffrorna lös elakt mot henne. 03.38 (10.38 svensk tid). Filippa lyckades somna om efter ett tag, men vid 06.30 (13.30) satt vi och glufsade i oss av hotellfrukosten.

 

För 10 dollar ordnade hotellet skjuts till West Clark Street där vi skulle hämta ut våra nycklar och skriva på kvittenser. Den väldigt trevliga kvinnan som körde oss gav hotellets visitkort när vi var framme och sa att vi när som helst kunde ringa dem ifall vi behöver hjälp med något. Snällt av henne då vi under hela resan på cirka tio minuter överröste henne med frågor om staden, mobilabbonnemang och Universitetet.  

 

Vår lägenhet är verkligen jättefin! Stort beröm till Filippa som var huvudansvarig i jakten på bostad! Huset är en tvåplanskåk med loftgång där det är fyra lägenheter på varje våning. Filippa hade medvetet valt den lägenhet som ligger på andra våningen, längst bort från trappen. Detta för att ha så lite rörelse som möjligt utanför vårt fönster. Dock märkte vi tidigt att det är trapport på båda sidorna så den idén sprack men vi tror ändå att det blir ganska lugnt med tanke på att det är så få som bor på vårt våningsplan. Jag tänker inte beskriva hur lägenheten ser ut, det visar vi med bilder när tiden räcker till. Men det är riktigt skönt att ha frys, aircondition, tvättmaskin, diskmaskin och badkar. Jag är överraskad över hur fräsch lägenheten är även om de som städat den senast har slarvat en del.

 

Från hotellet fick vi en karta med färdbeskrivning till "Bed, Bath and Beyond" då vår högsta prioritet idag var att köpa sängkläder. Enligt kartan var det cirka 7 km så vi bestämde oss för att gå dit och upptäcka närområdet. Det första vi märkte när vi kom till andra sidan vårt hus är att vår närmsta granne på den sidan är en amerikansk hamburgarkedja som har öppet 24 timmar om dygnet. Om man någon gång är lite hungrig på kvällen och kylskåpet är tomt finns det med andra ord möjlighet att suga i sig en cheeseburgare eller tre.

 

Efter någon timmes promenad kom vi fram till "the mall" där det låg många stora varuhus. Båda var vid det här laget hungriga och det enda matstället vi såg var McDonalds. Även om ingen av oss är förtjusta i kedjan bestämde vi oss i alla fall för att man måste käka på Donken någon gång om man är i USA. Den svarta kvinnan i kassan hade aldrig hört talas om Sverige och knappt Europa men hon visste vad en "very big coke" var och vi kunde konstatera att maten var mycket billigare och godare än i Sverige. Ett meal kostade cirka 40 kronor, med en läsk på åtminstone 0,8 liter.

 

Vi hittade en butik med väldigt blandat sortiment men grymt bra priser på märkesgrejer. Vi styrde våra steg mot sängavdelningen och köpte bland annat ett jäkligt skönt täcke av märket Ralph Lauren. Med händerna fulla av kassar hade vi ingen aning om hur kollektivtrafiken fungerade i staden så först började vi gå hemåt. Då vi passerade en busshållsplats såg vi i tidtabellen att en buss som skulle ta oss hyfsat nära där vi bor skulle avgå tre minuter senare. Efter en sommar i Stockholm med de galna biljettpriserna blev jag chockad då det kostade en dollar att åka vart man ville.

 

Väl hemma tog det mig ungefär två timmar att få igång en router som inte ville fungera och sedan ytterligare en timme att packa upp och hänga in alla mina saker. Filippa har varit duktig och städat, tvättat våra nya sängkläder och sedan bäddat. Lägenheten ser genast mycket mysigare ut nu samtidigt som hungern börjar komma krypandes igen. Ska man kanske glida ner och ta en cheeseburgare?

 

Efter tjugo timmars resa kom vi igår fram till Urbana - Champaign! Klockan var då 19 här och 2 efter midnatt hemma i Sverige. Allt gick bra på flyget, jag hade sagt att jag hade hoppats på platser långt fram och så klart vi fick platserna allra längst bak i planet. Det visade sig att det var vi hade haft tur som hamnade där i alla fall eftersom det var mycket bättre luft och svalare. Maten var helt okej och så klart tackade jag nöjt ja till ett glas vin och somnade sedan gott medan Wille sysselsatte sig med tvspelen som fanns.

 

 

När vi kom fram till Chicago firade vi ankomsten med varsin american pizza som var mer än efterlängtad av två hungriga själar! Sedan hittade vi en svart vänlig kvinna som kunde fixa plats åt oss i en buss till Champaign. En timme senare hoppade vi lyckliga in i bussen med ett gäng asiater. Chauffören hade en skön hes stämma och det lät som han tryckt i sig mer än ett paket cigg under sina dagar. Resan började bra och efter en kvart stannade vi på nästa terminal för att plocka upp ytterligare några passagerare. Det var där resan började bli lite kämpigare. Curtis, vår käre chaufför som tidigare hållt en så snäll profil, vred på en musikal om franska revolutionen på högsta volym som skulle underhålla oss under den tre timmar långa bussfärden. Det hela blev inte bättre när han själv satte på radion på halvhög volym framme hos sig. Vi hade hoppats på en harmonisk resa genom majsfälten men med öronproppar istuckna lyckades i alla fall jag somna och sova gott med öppen mun.

 

 

 

 

 

Väl framme i Urbana - Champaign började vi spana på vår ny hemstad och plötligt så kände vi igen oss från google maps och insåg att vi nu stod still vid rödljust bakom vårt kommande hem! Bussen gasade på och vi fick en snabb skymt av huset med lägenheten där vi ska bo det kommande året! Verkade ligga hyfsat nära skolan och campusområdet. Lite vilsna klev vi av på campus och lyckades ragga upp några taxinummer från en indier som gled förbi. 20 minuter senare kom den minsta lilla fyrkantiga gula taxibil vi sett! En enorm man med ett ännu större skägg klev ut och kliade sig lite i huvudet när han såg alla våra väskor. Wille som är bra på Tetris efter flygresan lyckades pussla in vårt bagage och så rullade vi vidare mot hotellet. Två småfeta killar i fula kostymer mötte och och rullade upp våre väskor på hotellet och vi dök snabbt in på restaurangen. Sedan var det tack och godnatt och vi somnade som två slagna hjältar som äntligen tagit oss över atlanten till amerika och nu väntar vårt år over here!

 

Jag trodde att magen skulle vara fylld av fjärilar och jag skulle vara smått panikslagen, men det känns faktiskt ganska lugnt. Både jag och Wille har haft fullt upp med telefonen som ringt från nära och kära som önskar oss lycka till. Väskorna är packade och förhoppningsvis får vi igen dem utan att behöva sitta på dem. Det har varit mycket fix de senaste dagarna, vi har fyllt armarna med vaccinationer så vis är alldeles ömma båda två, vi har beställt nya SIM-kort, fixat med telefoner, druckit vin och kramats hejdå. Det kändes om vi var klara med allt imorse men när vi gjorde en sista to do-list blev den två sidor så det har varit fullt upp idag också. Känns overkligt att vi ska vara borta i nästan ett helt år, jag har inte riktigt greppat det!

 

Om ett dygn sitter vi förmodligen på en buss från Chicago till Champaign där vi bokat in oss på hotell första natten. Vi kommer komma fram någon gång på natten svensk tid mellan onsdag och torsdag och lovar att skicka iväg ett livstecken via facebook och sms. På torsdag kommer vi hämta nycklarna och se vår lägenhet för första gången! 

 

Vi vill passa på att tacka alla underbara vänner och släktingar som har hört av sig och önskar oss lycka till. Vi kommer sakna er men ska göra vårt bästa för att uppdatera den här bloggen. Vi har både Skype, Whatsup och Instagram så vi kommer kunna kontakt med varandra. Tänkte att det måste varit en helt annan grej när min mamma åkte till USA på 70-talet och det var pappersbrev som gällde, nu känns det ändå ganska skönt att kunna hålla koll på allt gossip på eko och i hemkvarteren!

 

Massor av pussar och kramar, vi lovar att ta hand om varandra och hoppas att alla ni här hemma mår bra medan vi är borta!

 

 

 

Ända sedan det i början av detta år blev klart att vi ska åka till USA i höst har vi pratat om att skriva en blogg under resan. Tanken är att kunna samla våra bilder och historier från USA på ett och samma ställe, men också att hjälpa och inspirera andra som ska göra liknande resor. 

 

I övermorgon (onsdag 14/8) åker vi och det har varit väldigt mycket förberedelser. Så här i efterhand önskar jag att vi hade börjat med allt tidigare för det är en hel del som ska göras. Undersöka försäkringar, söka visum, hyra ut lägenheter i Sverige, fixa med befintliga bindningstider på mobiler och mycket mycket annat. Idag ordnade vi förhoppningsvis det sista då vi var hos Cityakuten och vaccinerade oss mot stelkramp och hjärnhinneinflammation. 

 

Filippa är inne i Stockholm ikväll och käkar med några vänner medan jag har packat det sista. Inte för att jag räknar, men i skrivande stund är det exakt 35 timmar kvar tills Johan kommer för att skjutsa oss till Arlanda. Det här kommer att bli så jäkla kul!

 

/Wille