Gräsänkling
Att åka på utbyte ihop har väldigt många fördelar men också ett fåtal nackdelar. En av de få nackdelarna är att man inte har samma behov av att träffa andra människor då man alltid har varandra. Den här helgen är jag gräsänkling då Filippa är i Chicago och det kan innebära att man blir lite rastlös och får svårt att hitta på något att göra.
Jag började min helg (något bakfull efter torsdagens beerpong) med att bara ta det lugnt hemma under fredagen. Käkade, kollade på en film, läste ett par timmar, såg en dokumentär om Linkedin och bara slappade. Under kvällen tog jag en promenad till Murphy's där jag kvällen innan hade glömt mitt bankkort. Jag är fan lite orolig att jag håller på att bli senil för det här var andra gången i rad som jag glömde mitt kort där. Ni som känner mig vet att jag aldrig har tappat bort nycklar, telefon, kort eller annat så detta är lite oroväckande. "Nu var han jättefull igen" tänker säkert en och annan och det hade jag kunnat säga om jag var, men så var inte fallet. Stämningen på Murphy's var hur som helst god och jag var varm efter den långa promenaden så jag tog en öl i baren innan jag knallade hem igen, den här gången med alla kort i plånboken.
Nu under lördagen har jag skypat med pappa och även en kort stund med mamma. Nu ska jag strax iväg och spela inomhusfotboll med ett gäng och efter det är jag bjuden hem till Linnea på lussekatter och glögg!
Till sist, vad äter då en gräsänkling? Hittills har det blivit linser, morötter, havregrynsgröt, kålrot, majs, pepparrot, och rätt mycket frukt.
Jag bara skojade, här är min frukost:
Trevlig helg! :)
Imorgon gör vi succé på nytt!
Klockan är efter 17.30 och man skymtar fortfarande lite ljus på himlen bakom mig. Igårkväll var jag och Cattis på seglaklubbens möte och fick plats på deras Chicagoresa i helgen. Det är en tydligen en seglingsmässa dit det ska komma flera collagelag och promota sig själva. Trodde väl knappast att de skulle skicka iväg mig och Cattis igen efter vårt lilla misslyckande i höstas när vi fick representera skolan på en regatta i Iowa, men nu ska vi få stå i teamets bås och sälja tröjor. Ska bli kul att spana in lite större båtar på mässan och även kika runt i hamnområdet trots att det är is på vattnet. Nu så packar jag ihop skolväskan för idag och drar hem. Ikväll ska vi ses ett gäng på vår älskade pub Murphy's och säga hej efter jullovet! Hoppas allt är fint med er där hemma!
Har i alla fall tur med vädret!
03.22
Drömde att jag var på något ställe där det var ett jäkla liv och oväsen, vaknade till och tänkte vad skönt att det bara var en dröm. Sedan hann jag tänka att vad konstigt att det där oväsendet inte slutar nu när jag vaknat, innan jag insåg att det inte var någon dröm utan grannen under som hade fest. 03.22 en tosdagsmorgon. Tack för den. Wille vaknade också, men med tanke på hur liberala de är med droger och att skolan har satt upp skyltar över hela campus att du måste lämna din vapen hemma innan du går in i någon skolbyggnad så vågade vi faktiskt inte gå ner och säga åt dem att sluta. Festandet fortsatte till 6-tiden på morgonen.
Morgonen fortsatte med en dålig hårdag och när jag äntligen skulle ge mig iväg till skolan så hade låset i ytterdörren frusit (igen, förra veckan hade hela dörren frusit fast så när Wille skulle med morgonbussen till Chicago fick han klättra ut genom fönstret för att komma ut). Där någonstans började jag tappa tålamodet och då så klart medan jag bankade till låset och försökte rucka min nyckel så gick ju den så klart av. Samtal med hyresvärden som skulle skicka dit en låssmed så snart han kunde. Kostnadsfritt så det var ju schysst. Hur som helst, det är vackert väder, strålande sol och -17 grader, och de nya kurserna känns mycket mer intressanta än förra terminens vilket höjer humöret!
Underverk och halvtid
Jaha, då har det alltså gått fyra veckor och imorgon drar vårterminen igång. Helt galet, vart tog lovet vägen? Det har varit fantastiskt skönt att bara kunna lunka omkring här hemma, fixa, gå på promenader, kolla Hemnet och drömma om framtida hem och såklart åka på semester. Senast vi skrev så skrev jag lite allmänt om hur vi hade haft det i Mexiko, men jag fick aldrig med att berätta om vår utflykt till ett av världens sju underverk, nämligen mayabyn Chichén Itzá. Helt otroligt, pyramider, byggnader och en arena som är flera tusen år gamla som de hittat ute i djungeln. Jag kan inte släppa tanken på hur det måste ha känts för dem som kan vandrande där bland träd och buskar och helt plötsligt hittar en bortglömd civilisation. Mäktigt.
Det häftiga är inte bara hur de lyckades bygga allt det här, utan hur smart byggt det är. När man stod ett par eter framför den stora pyramiden och klappade med händerna studtade ljudet mot pyramiden så att det uppstod ett ljud som enligt guiden låter precis som den fågel som Mayaindianderna ansåg helig. Olika byggnader är och uppförda så att ljuset faller på ett visst sätt när solen står högt eller när det är sommarsolstånd och vintersolstånd så hamnade solen också på något speciellt sätt som jag inte riktigt fattade men som ändå inte kunde vara en slump utan något som de måste ha räknat på när de byggde dessa tempel. Hur som helst, det var oerhört mäktigt att vandra omkring i detta område och försöka föreställa sig vad som hänt på exakt samma plats tidigare under historien.
Efter att vi knallat runt och fascinerats över detta underverk gick bussen vidare till en liten lokal mexarrestaurang där vi käkade lunch. Var väl lite jippo med servitörer som dansade med flaskor på huvudena och kvinnor i tradionella klänningar. God mat med lite mexaröl och lime, nom nom.
I Mexiko är de lite loco och lyssnar inte på det gamla husmorsrådet att inte bada mindra än 30 min efter maten, för när det var tomt på tallrikarna hoppade vi snabbt in på bussen och gasade vidare till Cenote Ik Kil, som var ett vattenhål som också låg mitt ute i djungeln där vi tog ett heligt dopp. Tydligen finns det ett 30-tal Cenotes i området, vilket är hål rakt ner i marken och där nere finns det sedan som en bassäng. Cenoten som vi åkte till låg 30 meter ner i marken och vattnet var 50 meter djupt, helt otroligt. Det var tack vare dessa vattenhål som mayaindianerna kunde bygga upp stora civilisationer med så bra tillgång till sötvatten. Jag som älskar att bada tyckte att det var häftigt att gå ner genom berget och komma ut till vattnet som var alldeles klart och simma omkring med små fiskar som bodde där. Tyvärr kom vi samtidigt som flera andra turister så medan vi var där hann det bli ganska trångt men det fanns ändå plats så vi kunde hoppa från klipporna.
Här ligger Wille på rygg och har det bra
En mycket lyckad dag med många intryck. Dessvärre hade vi inte det bästa resesällskapet utan en del idoter som alltid kom sent till bussen när vi skulle åka vidare så det tog tyvärr tid från nästa ställe som vi besökte. Men men, vi gjorde ett sista stopp i en liten by som var en av de första byarna som spanjorerna grundade när de kom och tog över landet.
Hittade Amigo som festat lite väl hårt med Tequilan
Nu är det dags att sova för imorgon är det back in business igen, ska kolla in de nya kurserna och komma tillbaka in i rutinerna, vilket ska bli skönt på ett sätt. Nu har vi varit här i fem månader och det är fem månader kvar tills vi kommer hem, så håll ut även om vi förstår att ni längtar väldigt mycket efter oss! Kramar!
Hola Mexico!
Och så åkte vi vidare till Mexiko!
30 december och vi var framme i Playa del Carmen i nordöstra Mexiko. Bakom oss lämnade vi ett kallt Chicago som skulle bli ännu kallare. Medan vi var borta och hade det bra bland palmerna drog den värsta vinterstormen på flera decenium ner över nordöstra USA med temperaturer ner mot -25, -30 grader, något som jänkarna INTE är vana vid på majsfälten! Ingen fara för oss, även om väderkaoset bidrog till att vi också fick en släng skurar.
Innan vi åkte till Mexiko kan vi väl erkänna att vi båda var lite skeptiska efter att ha sett actionfilmer om kidnappningar och knarkkartteller i Mexiko, vi ville ju inte gärna vi bortförda, rånade och lemlästade. När vi klev av planet gick allt hur smidigt som helst, Wille hade kollat upp hur vi skulle ta oss från flyget i Cancún ner till Playa del Carmen som ligger ungefär en timme söder ut. Jag var rädd att vi skulle få sitta bak på en lastbil med ett gäng höns i burar och en tandlös chaufförer med tequilaflaskan i bröstfickan. Bussen vi hamnade på var dock riktigt bekväm, utrustad med AC, bälte, fällbara stolar och en chaffis med vattenkammat hår. Utöver detta fick vi även ta del av lite inhemsk film som visades, dock utan text men det väckte liv i mina spanskakunskaper från högstadiet! Den tandlöse mannan hittade vi istället bland taxibilarna i Playa del Carmen. Inspirarade efter lite spansk film gled jag fram och började förhandla om taxipris till hotellet. Tror jag skulle behövt damma av parlören för det leendet vi fick efter att betalt taxichauffören var det mest nöjda leendet jag sett i hela mitt liv med mungiporna uppe vid öronen!
Rummet
Som sagt, fri tillgång och påfyllning varannan dag
Utsikt från balkongen, bakom palmerna fanns en bar, stor pool med solstolar och hängmattor
Del av frukostbuffén med lite fina dekorationer
Vi skulle kunna skriva massor om hotellet, men jag kan försöka sammanfatta det med att vi är fantastiskt nöjda! Det fanns vakter som höll koll vid ingången till hotellet så redan där började jag slappna av. Hela området kändes tryggt, all personal från de som stod i receptionen, till städerskorna, poolpersonal, servitörer, alla var oerhört trevliga och glada, och det kändes faktiskt äkta! Hotellet hade varit hela stängt från april till september för renovering så allt var sprillans nytt och fräscht. Vi fick rum högst upp med en stor egen balkong, fri tillgång till minibaren och utsikt över relaxpoolen som spelade lugn loungemusik under dagarna. Vart man än gick och i princip vilken tid det är var på dygnet så såg man hela tiden personal som torkade bänkar, städade, fixade rabatter och höll ordning. Stranden var superfin och ren, och bäst av allt- inga försäljare eller hemlösa hundar! Då och då kom två fyrhjulingar med varsin polis på och spande vilket också bidrog till att det kändes som det var ordning och reda. Det bästa med hotellet var helt klart maten! Det var all inclusive på hotellet och det har man ju mest hört negativa tongångar kring så jag hade väl inte så jättehöga förväntningar på maten, även om många skrivit att de hade bra mat och det var en av anledningarna till att vi valt just det här hotellet. Men efter 10 dagar så fanns det fortfarande saker som jag inte hade smakat på! Det fanns enorma buffér både till frukost, lunch och middag. Förutom buffén fanns det en till lunchrestaurang och fyra middagrestauranger. Det kändes lite lustigt att i början bara beställa mat och drinkar och sedan knalla därifrån utan att betala, men nu är jag rädd att jag kommer glömma betala nästa gång jag går till pubben nere på Campus..
Smygstart på semestern!
Efter en riktigt lyckad jul med mat och julstämning så var det dags att 27 december ta våra väskor och bege oss på två veckors semester! Första anhalten var tre nätter i Chicago. Kändes faktiskt riktigt skönt att åka till Chicago utan att ha något särskilt planerat uatn kunna knalla runt i stan och göra det man var sugen på utan att behöva stressa runt. Så på fredagsmorgonen tog vi tåget till Chicago och väl framme åt vi lite lunch och promenerade sedan till hotellet som låg mitt i downtown. Hotellet hade vi bokat för säkert två månader sedan och lyckats få en bra juldeal med svit på sextonde våningen, utsikten ser ni på bilden ovan. Så vi satte oss i soffan och drack lite vin, njöt av fredsgamys och kollade in allt liv på gatorna nedanför oss.
Nästa dag sken solen och det kändes nästan lite vårigt. Eftersom ingen av oss var särskilt sugen på att ge sig ut i reakaoset i butikerna så tog vi bussen till norra delen av stan och ett område som heter Andersonville. Det är ett gammalt svensk kvarter där många av alla tusentals svenska utvandrare hamnade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vi tog en sväng på the Swedish-American Museeum. Jag köpte Kexchoklad och Wille en Sverigetröja. Vi hittade en liten svensk dam som lämnade Sverige på 40-talet och bott i Chicago sedan dess, ja hon var alltså museumbesökare precis som vi och inte en del av utställningen! Efteråt blev det lunch på restaurangen Svea tvärs över gatan. Efter maten bjöd de på glögg som var rejält spetsad, antagligen ville de få oss att känna oss som vi var i Sverige. Med både svenska flaggan och en bild på Kungen på väggen så var det inte så illa.
Under lördagskvällen fixade vi mat på hotellrummet och sedan gick vi ut för att spana in kvällslivet. Första stället hade Bloody Mary som kvällens drink, Fint! sa Wille Vi tar två! Efter varsin sipp utbrast både jag och Wille i kör Oh fy fan! Det må ha varit bra pris, men tomatjuice med vodka var inget för oss, så när bartendern kollade bort drog vi snabbt på jackorna och drog till en liten irländsk pub som vi varit på tidigare. Tidigt i höstas när vi var i Chicago med Cattis och Clem hamnade vi på en pub i en källare där de servared något som de kallade Cinnamon Crunch och som smakade precis som tomtegröt! Eftersom det var juletider och den risgrynsgröten jag hade försökt laga till jul resulterade i kräkreflexer, gav vi oss ut i natten för att hitta denna lilla källarpub. Lokalsinnet var på topp och efter en liten stund hittade vi rätt och lyckan var total och de hemska smakerna från Mary som bortblåsta!
Aldrig mer!
Det var skönt att bara kunna glida omkring i Chicago och inte göra något särskilt alls. På söndagen var det blåsigt och snöblandat regn så vi tog en liten promenad ner till den berömda Bönan för lite obligatoriska turistfoton, sedan låg vi inne på hotellet och kollade på film, kikade in på hotellets gym och på kvällen gick vi till en mysigt engelsk restaurang och åt jättegod Shepherd's Pie, kändes nästan som att vara tillbaka I St Albans! Sedan var det bara att packa väskorna för morgonen därpå skulle vi ta tunnelbanan ut till flygplatsen och bege oss mot MEXIKO!
