Vinkar hejdå till Johan som var snäll och skjutsade oss till Arlanda
Efter tjugo timmars resa kom vi igår fram till Urbana - Champaign! Klockan var då 19 här och 2 efter midnatt hemma i Sverige. Allt gick bra på flyget, jag hade sagt att jag hade hoppats på platser långt fram och så klart vi fick platserna allra längst bak i planet. Det visade sig att det var vi hade haft tur som hamnade där i alla fall eftersom det var mycket bättre luft och svalare. Maten var helt okej och så klart tackade jag nöjt ja till ett glas vin och somnade sedan gott medan Wille sysselsatte sig med tvspelen som fanns.
Wilson laddar upp inför Vegas!
När vi kom fram till Chicago firade vi ankomsten med varsin american pizza som var mer än efterlängtad av två hungriga själar! Sedan hittade vi en svart vänlig kvinna som kunde fixa plats åt oss i en buss till Champaign. En timme senare hoppade vi lyckliga in i bussen med ett gäng asiater. Chauffören hade en skön hes stämma och det lät som han tryckt i sig mer än ett paket cigg under sina dagar. Resan började bra och efter en kvart stannade vi på nästa terminal för att plocka upp ytterligare några passagerare. Det var där resan började bli lite kämpigare. Curtis, vår käre chaufför som tidigare hållt en så snäll profil, vred på en musikal om franska revolutionen på högsta volym som skulle underhålla oss under den tre timmar långa bussfärden. Det hela blev inte bättre när han själv satte på radion på halvhög volym framme hos sig. Vi hade hoppats på en harmonisk resa genom majsfälten men med öronproppar istuckna lyckades i alla fall jag somna och sova gott med öppen mun.
Väl framme i Urbana - Champaign började vi spana på vår ny hemstad och plötligt så kände vi igen oss från google maps och insåg att vi nu stod still vid rödljust bakom vårt kommande hem! Bussen gasade på och vi fick en snabb skymt av huset med lägenheten där vi ska bo det kommande året! Verkade ligga hyfsat nära skolan och campusområdet. Lite vilsna klev vi av på campus och lyckades ragga upp några taxinummer från en indier som gled förbi. 20 minuter senare kom den minsta lilla fyrkantiga gula taxibil vi sett! En enorm man med ett ännu större skägg klev ut och kliade sig lite i huvudet när han såg alla våra väskor. Wille som är bra på Tetris efter flygresan lyckades pussla in vårt bagage och så rullade vi vidare mot hotellet. Två småfeta killar i fula kostymer mötte och och rullade upp våre väskor på hotellet och vi dök snabbt in på restaurangen. Sedan var det tack och godnatt och vi somnade som två slagna hjältar som äntligen tagit oss över atlanten till amerika och nu väntar vårt år over here!
