oneyearoverthere.blogg.se

Jag trodde att magen skulle vara fylld av fjärilar och jag skulle vara smått panikslagen, men det känns faktiskt ganska lugnt. Både jag och Wille har haft fullt upp med telefonen som ringt från nära och kära som önskar oss lycka till. Väskorna är packade och förhoppningsvis får vi igen dem utan att behöva sitta på dem. Det har varit mycket fix de senaste dagarna, vi har fyllt armarna med vaccinationer så vis är alldeles ömma båda två, vi har beställt nya SIM-kort, fixat med telefoner, druckit vin och kramats hejdå. Det kändes om vi var klara med allt imorse men när vi gjorde en sista to do-list blev den två sidor så det har varit fullt upp idag också. Känns overkligt att vi ska vara borta i nästan ett helt år, jag har inte riktigt greppat det!

 

Om ett dygn sitter vi förmodligen på en buss från Chicago till Champaign där vi bokat in oss på hotell första natten. Vi kommer komma fram någon gång på natten svensk tid mellan onsdag och torsdag och lovar att skicka iväg ett livstecken via facebook och sms. På torsdag kommer vi hämta nycklarna och se vår lägenhet för första gången! 

 

Vi vill passa på att tacka alla underbara vänner och släktingar som har hört av sig och önskar oss lycka till. Vi kommer sakna er men ska göra vårt bästa för att uppdatera den här bloggen. Vi har både Skype, Whatsup och Instagram så vi kommer kunna kontakt med varandra. Tänkte att det måste varit en helt annan grej när min mamma åkte till USA på 70-talet och det var pappersbrev som gällde, nu känns det ändå ganska skönt att kunna hålla koll på allt gossip på eko och i hemkvarteren!

 

Massor av pussar och kramar, vi lovar att ta hand om varandra och hoppas att alla ni här hemma mår bra medan vi är borta!