oneyearoverthere.blogg.se

Filippa vaknade utvilad på hotellet. Wille låg bredvid och snarkade. Hon kände sig väldigt hungrig och undrade om de hade försovit sig och därmed missat frukosten som slutade serveras klockan 11.00. Hon sträckte på sig och rullade runt på sidan för att se vad den moderna väckarklockan stod på. De röda analoga siffrorna lös elakt mot henne. 03.38 (10.38 svensk tid). Filippa lyckades somna om efter ett tag, men vid 06.30 (13.30) satt vi och glufsade i oss av hotellfrukosten.

 

För 10 dollar ordnade hotellet skjuts till West Clark Street där vi skulle hämta ut våra nycklar och skriva på kvittenser. Den väldigt trevliga kvinnan som körde oss gav hotellets visitkort när vi var framme och sa att vi när som helst kunde ringa dem ifall vi behöver hjälp med något. Snällt av henne då vi under hela resan på cirka tio minuter överröste henne med frågor om staden, mobilabbonnemang och Universitetet.  

 

Vår lägenhet är verkligen jättefin! Stort beröm till Filippa som var huvudansvarig i jakten på bostad! Huset är en tvåplanskåk med loftgång där det är fyra lägenheter på varje våning. Filippa hade medvetet valt den lägenhet som ligger på andra våningen, längst bort från trappen. Detta för att ha så lite rörelse som möjligt utanför vårt fönster. Dock märkte vi tidigt att det är trapport på båda sidorna så den idén sprack men vi tror ändå att det blir ganska lugnt med tanke på att det är så få som bor på vårt våningsplan. Jag tänker inte beskriva hur lägenheten ser ut, det visar vi med bilder när tiden räcker till. Men det är riktigt skönt att ha frys, aircondition, tvättmaskin, diskmaskin och badkar. Jag är överraskad över hur fräsch lägenheten är även om de som städat den senast har slarvat en del.

 

Från hotellet fick vi en karta med färdbeskrivning till "Bed, Bath and Beyond" då vår högsta prioritet idag var att köpa sängkläder. Enligt kartan var det cirka 7 km så vi bestämde oss för att gå dit och upptäcka närområdet. Det första vi märkte när vi kom till andra sidan vårt hus är att vår närmsta granne på den sidan är en amerikansk hamburgarkedja som har öppet 24 timmar om dygnet. Om man någon gång är lite hungrig på kvällen och kylskåpet är tomt finns det med andra ord möjlighet att suga i sig en cheeseburgare eller tre.

 

Efter någon timmes promenad kom vi fram till "the mall" där det låg många stora varuhus. Båda var vid det här laget hungriga och det enda matstället vi såg var McDonalds. Även om ingen av oss är förtjusta i kedjan bestämde vi oss i alla fall för att man måste käka på Donken någon gång om man är i USA. Den svarta kvinnan i kassan hade aldrig hört talas om Sverige och knappt Europa men hon visste vad en "very big coke" var och vi kunde konstatera att maten var mycket billigare och godare än i Sverige. Ett meal kostade cirka 40 kronor, med en läsk på åtminstone 0,8 liter.

 

Vi hittade en butik med väldigt blandat sortiment men grymt bra priser på märkesgrejer. Vi styrde våra steg mot sängavdelningen och köpte bland annat ett jäkligt skönt täcke av märket Ralph Lauren. Med händerna fulla av kassar hade vi ingen aning om hur kollektivtrafiken fungerade i staden så först började vi gå hemåt. Då vi passerade en busshållsplats såg vi i tidtabellen att en buss som skulle ta oss hyfsat nära där vi bor skulle avgå tre minuter senare. Efter en sommar i Stockholm med de galna biljettpriserna blev jag chockad då det kostade en dollar att åka vart man ville.

 

Väl hemma tog det mig ungefär två timmar att få igång en router som inte ville fungera och sedan ytterligare en timme att packa upp och hänga in alla mina saker. Filippa har varit duktig och städat, tvättat våra nya sängkläder och sedan bäddat. Lägenheten ser genast mycket mysigare ut nu samtidigt som hungern börjar komma krypandes igen. Ska man kanske glida ner och ta en cheeseburgare?