American Adventures!
Imorgon kommer äntligen min mamma Helena, och om en vecka är vi i New York allesammans med Willes mamma Anneli, syster Amanda och hennes kille Victor. Vi har räknat veckor och dagar och sett fram emot kommande vecka och tiden har verkligen gått fort. Gjort klart alla våra inlämningar till imorgon, tre stycken, så nu är vi redo för ytterligare ett äventyr här på andra sidan Atlanten!
Laddat upp med drink på stan och Sex and the City ikväll, NYC here we come!
Tiden går fort när man har roligt… eller mycket i skolan!
Poff!
Så har den här veckan gått, vad hände? Tror två tentor och tre kommande inlämningar tog all tiden..
De senaste dagarna har det varit underbart väder, i fredags satt jag i solen och skrev på en uppgift, himla gött! Igår var det nästan 20 grader i solen och för att toppa känslan så packa jag ner vår trasiga Dirt Devil, mmm, vår dammsugare som sade upp sig för ett tag sedan. Med tanke på att vi har heltäckningsmatta i större delen av lägenheten har jag försökt att inte tänka på vad som gömt sig i den när vi inte kunnat dammsuga på ett tag. När jag igår tog med vår röda Devil till Walmart med garantisedeln i högsta hugg fick jag som svar att det var tillverkaren som gav ett års garanti och inte Walmart. Orkade inte bråka utan gick och plocka ner en ny från hyllan. Drygt 260kr fattigare kom jag hem och provkörde min nye vän, lyckan var total.
Så nu är mattan ren, lagom tills mamma kommer om fyra dagar!
Tummen upp för sol och kvittrande fåglar!
Skinnpaj på och snabbast vinner
Idag har vi njutit av vååårsooolen! Åh vad underbart!
I eftermiddags hade vi en av de sämsta proven någonsin, vår lärare fick för sig att köra ett speed-test som tenta, det vill säga, man tar med fler frågor än vad det finns tid till för att hinna med att svara påalla. Detta var dessutom en tenta i statistik med mycket att räkna och förklara. Drygt 60 frågor på 80 minuter. I think this was ridiculous var det enda jag fick fram efter tentan och det sa jag rakt ut till läraren också. Orkade inte bry mig om att man absolut inte kritiserar lärare i det här landet. Han är dessutom kines så han är väl ännu mindre van vid att någon ifrågasätter det som läraren gör eller säger. Tydligen tog han åt sig för 10 minuter efteråt fick jag mail där han bad om ursäkt för tentan och ska ge alla 10 bonuspoäng på resultatet. Något otippad respons men glad att han lyssnade.
'Bild från quaden i somras, just nu är det något mindre grönt och lite mer gjyttjefält
Vi försökte att inte tänka mer på det och satte oss istället vid quaden och njöt av solen med varsin smoothie i handen. Var så varmt att vi utan problem kunde sitta i t-shirt och gotta oss (Wille skrev i och för sig klart en läxa, men jag satt mest och njöt). Sprang på Linnéa som skulle möta upp amerikanska Cristina för lite mat. Wille hade redan haft kontakt med Martin om att det är tisdag och tisdag innebär halva priset för alla hamburgare på Joe´s. En timme senare satt vi ett gäng på 10 pers på Joe´s och njöt av burgare som både är billiga och goda!
Livet är rätt gott ibland!
Hamburgare på Joe´s
ÄNTLIGEN SOL!
Gjort ett litet glädjeskutt!
Solen skiner och termometern visar på drygt +10 grader, helt underbart! Det är måndag och de kommande tio dagarna väntar två tentor, två inlämningsuppgifter, en presentation och på det de vanliga läxorna. Har precis träffat Cattis och tagit härlig vårpromenad och kaffe i solen, nu är jag redo för statistikplugg inne på bibblan igen. Nu ger vi järnet de här kommande tio dagarna för sedan kommer äntligen våra mammor hit!
Julafton var inga problem medan Fettisdagen blev lite tung
302 dagar.
När vi kommer tillbaka till Sverige kommer vi har varit borta i 302 dagar. Idag är det 202 dagar sedan vi satte oss på planet och flög till Chicago. Det betyder ju då såklart att idag är det 100 dagar kvar tills vi kommer hem!!
12 juni kommer vi hem. Hem till Sverige, hem till familjen, hem till alla kompisar och hem till falukorv och riktig filmjölk! Oavsett hur häftigt det är att vara här, oavsett hur mycket konstiga, roliga eller lärorika saker vi får vara med om här så kan jag inte neka till att jag faktiskt saknar Sverige. Saknar hemma. Efter att sedan studenten inte ha bott på samma ställe i mer än 10 månader så längtar jag lite efter att landa lite på en plats.
Förövrigt så är det fortfarande kallt här. Igår låg det på stabila -15 medan det idag kröp upp till 0 gradigt innan det snabbt vände ner till -10 igen så fort det blev mörkt. Kyla är ju i och för sig inget som jag brukar tycka illa om, men i vanliga fall så bor man i ett hus som är isolerat och inte har en rejäl springa under ytterdörren som resulterar i att det är runt 15 grader varje morgon när vi kommer ut i köket. Friskt! Stackarna är ju inte riktigt vana vid den här kylan så det är väl inte så konstigt att hus och annat inte är gjort för det här vädret. Dock är ju studenter totalt sinnesförvirrade och knallar omkring i shorts och collegetröjor när det är såhär kallt. Här om dagen var skolan tvungen att lägga ut bilder och texter om hur man ska klä sig eftersom många studenter drabbats av frostskador.
Skolan får rycka in och lära vilsna 18-åringar och kineser hur man klär sig-
"Jeans are not waterproof"
Ikväll är Wille iväg och träffar lite kompisar. I brist på semla såhär på Fettisdagen så har jag gjort egen müsli smaksatt med honung, kanel och svensk kardemumma!! Nästan så jag längtar till att kliva upp imorgon bara för att få äta frukost!
Så glöm inte, om 100 dagar ser vi fram emot röda mattan, symfoniorkester, kanske lite fyrverkerier och en massa kramar!
Samlar tentakraft och tuffar på
Solen skiner och det är ännu en dag med -14 grader. Om drygt tre veckor är det dags för finbesök av våra kära mammor, Amanda och Victor. Hade väl tänkte att vi skulle få njuta av NY med vårjackor och gympaskor, men så länge vi får sol så är jag mer än glad! Det känns att vi har varit iväg länge från alla nära och kära nu så ser verkligen fram emot Spring Break!
Snökaos med åska som drog in härom veckan
Just nu så märks det på de flesta här att många är lite trötta, det är kallt och första tentaperioden har dragit igång. Vi har midterms både på fredag och tisdag, och Wille ha dessutom en på måndag så den här helgen blir det nog mest att hänga på bibblan. Skolan gjorde ett tappert försök att höja stämningen genom att ta hit Ellen Degeners och sända hennes show från vår quad (den stora gräsplanen som är mitt på campus). Det skulle börja vid kl.15 så vi var där strax före tillsammans med alla kändishysteriska amerikaner. Gräsplanen förvandlades snabbt till en enorm gjyttjepöl och efter en timme utan Ellen i sikte gav vi upp och begav oss åter till våra böcker. Det fanns de som var tappra nog att klä ut sig till filmkaraktärer och tävla om gratisbiljetter till hennes ordinerie show i LA. Blev tydligen Jokern som tog hem vinsten.
Många glada miner när Ellen DeGeners kom til stan
Det gäller att ta tillvara på allt i tuben när Kalles är en bristvara!
För att bota hemlängtan som ibland smyger sig på gick jag förbi en internationell Gourmetbutik som ligger en liten promenad bort, och lyckan var total när jag gick hemåt med två tuber Kalles, knäckebröd, riktig ost, Ballerina-kex, pärlsocker (intalar mig att jag ska baka bullar när tentorna är över) och svenskt risgryn (ja, det får bli tomtegröt till påsk istället!).
Hoppas ni mår bra där hemma, vi tänker mycket på er!
Ett par öl senare så sitter man på bibblan..
Jaha ja, började dagen med klassiska Radiosporten och hörde att det stod 1-1 mellan Sverige och Finland. Snabbt upp med datorn och lyckades streama sista perioden, SVERIGE I FINAL!! Sorry Anneli och den finska delen av släkten, men hoppas ni fixar bronset. Ute sken solen och det mesta av gårdagens brutala översvämningar har dragit bort. Ner på campus, förläsning och sedan vidare till Red Lion, baren som blivit känd i stora delav av USA efter bra support för det amerikanska hockeylaget vid 6-tiden på morgonarna. 11.00 drog dagens andra semi-final igång, USA - Kanada. Riktigt bra drag, mycket folk och öl för 6,50kr styck. Hade hoppats på att få stå i samma bar på söndagmorgon och stångas med jänkarna om vilka som är värda guldet, men nu så blir det kanadensarna vi får stångas med.
Hur som helst, efter två timmar med skrikande amerikaner och ölflaskor som åkte all världens väg, kom vi ut i dagsljuset igen och drog för att äta lunch ett gäng. Wille och de flesta drog vidare hem till Martin för att hålla ångan upp med lite beer pong, medan jag själv sitter på bibblan och agerar någon typ av moraliskt stöd för Cattis som sitter och skriver på en uppgift som snart ska in. Ikväll har jag och Wille bjudit in till lite festligheter så det ska bli kul.
Annars är det mest plugg och allmänt väderkaos som råder här, men vi mår bra!
Puss&kram
Vår?
Det kanske låter lite som en Disneyfilm men jag vaknade faktiskt i morse av att fåglarna kvittrade utanför fönstret för första gången det här året. Jag flög upp (nåja..) ur sängen för att kolla termometern. -9C, det börjar bli varmare! Känns som att vi har haft mellan -20 och -30 i evigheter, men det är ju bara fem veckor sedan vi kom hem från Mexiko. Under dagen idag har det varit nollgradigt och det är i alla fall en enorm skillnad mot -30C så det har varit riktigt skönt.
Vad har hänt annars? Vi har pluggat, varit på någon fest, lagat käk, diskuterat magister/masterutbildningar och vi har båda två blivit nominerade till Alpha Lambda Delta. Vad är då detta? Jo, det är en organisation med behörighetskraven att man ska studera på universitetsnivå på heltid, uppnå ett GPA (betygssnitt) på minst 3,5 av 4 och att man ska vara bland de 20% bästa studenterna i alla sina kurser. Tydligen är det bara runt 5% av alla studenter på universitetet som uppnår detta så det var jättekul att vi båda blev nominerade!
Efter att ha haft alltför mycket strul med min gamla telefon så köpte jag för några veckor sedan en ny Iphone 5s. Jag har varit riktigt nöjd med telefonen förutom en stor detalj. Fanskapet till elektronik har haft stora problem att ladda batteriet fullt. För två dagar sedan gick det inte att ladda överhuvudtaget och telefonen dog efter timmar av försök att fixa problemet. När jag klev in hos Apples återförsäljare på campus kliade de sig i huvudet och berättade att jag absolut inte var den första som kommit in med samma problem. De hade ingen lösning eller teori om varför telefonen uppträdde så här men de tyckte att jag skulle köpa en ny laddare för 60 dollar (!!). Tack men nej tack sa jag och ringde Apples support med de få procent av batteri som jag hade kvar. Tydligen hade de för många månader sedan stora problem med laddare som de var tvungna att kalla tillbaka och de misstänkte att jag var en av de otursdrabbade som fått en av de laddare som man missat att byta ut. Hur som helst så ska de skicka en ny laddare till mig kostnadsfritt så nu är det bara att hoppas att den fungerar som den ska. Frustrerande när man kan låsa upp telefonen med sitt fingeravtryck, spela in video i HD-kvalitet och massa annat men inte har möjlighet att ladda..
När jag försökte ladda telefonen via datorn hann jag lägga in lite bilder så här kommer några stycken:
Jag och Martin testar ett franskt ölspel. Svårt men jäkligt kul.
Matt visar hur man dricker en öl på under två sekunder. August som läser teknisk fysik i Uppsala ser måttligt imponerad ut till vänster.
Med ett 1,5 meter långt sugrör var det kul att dricka ur folks ölglas och se hur mycket man fick i sig innan de märkte. Sammanfattningsvis blev det en rätt blöt kväll.
Filippa har fått in en riktigt bra rutin där hon sitter på bibblan från 9 varje morgon fram till eftermiddagen. Jag har svårt att plugga bland folk som rör på sig och snackar så jag föredrar att sitta hemma. Det blir ju lätt att man gör annat (som att blogga till exempel) men nu ska jag sätta igång att plugga min statistiska analys och finansiella planering igen.
Hoppas att ni mår bra allihopa!
Hårda kramar från oss
Beer pong, Super Bowl och mer snö
Ett nytt snöoväder har styrt sin väg genom Urbana-Champaign. Det är lite lustigt att se hur folk är så totalt oförberedda när det händer, ungefär som SL. Bilar står fast mitt i vägen (finns tydligen ingen lag om vinterdäck..), bussar är inställda, folk går i shorts, asiater som aldrig sett snö står bara och gapar av förvåning.
Oklart varför bilden är svart ned- och upptill men så här ser vår vackra "quad" ut för tillfället.
Vi har dragit igång med plugget och det känns som att det blir mer att göra den här terminen. Jag läser två statistikkurser som har inlämningsuppgifter varje vecka och i de andra kurserna har vi runt 60 sidor läsning per vecka/kurs. Filippa har varit hostig och förkyld sen hon var i Chicago för snart två veckor sedan och när hon nu börjar känna sig frisk har självklart jag drabbats av eländet.
Det kan vara som så att jag blev smittad av Filippa efter att hon hostat på mig i två veckor, men jag tror snarare att jag blev drabbad av andra orsaker. En skulle kunna vara att vi festade till det under förra veckan både på torsdag, fredag och lördag. Det blir lätt så nu i början av terminen då det är många som vill träffas efter ledigheten och då det är relativt lugnt i skolan än så länge. På bilden syns Martins (en civilingenjör från Linköping) lya som han delar med tre amerikaner. Äntligen har jag hittat några som verkar älska beer pong lika mycket som jag gör. Vid flertalet tillfällen har vi spelat många timmar i sträck och jag måste säga att jag börjar bli ganska vass. Jag hoppas att du läser det här Truls (min pongpartner i Uppsala)! Den senaste festen hade jag 16 matchers vinst i rad där flertalet var mot Matt (på bilden) som är riktigt duktig.
Super Bowl kollade vi tillsammans med Klara, Erik, Cattis och August på Firehaus. Det var halvbra drag då jag tror att de flesta tittar hemma i TV-soffan. När Filippa var i affären några timmar innan hade det varit cirkus 40 meters kö där majoriteten hade frysta pizzor, chips och alkohol i sina kundkorgar. Jag fick i alla fall i mig dessa delikata kycklingvingar och tydligen vann det laget som vi hejade på.
Nu blev det något hattigt här, men jag slänger upp en bild på mig och Cattis (något onyktra) för att visa vår glädje när vi hittade en flagga med ett stort W på. Man kanske skulle ha pluggat i Wisconsin eller något istället, då hade man kunnat gå runt i enbart kläder med W på.
Hoppas att ni har det bra! Kramar!
Gräsänkling
Att åka på utbyte ihop har väldigt många fördelar men också ett fåtal nackdelar. En av de få nackdelarna är att man inte har samma behov av att träffa andra människor då man alltid har varandra. Den här helgen är jag gräsänkling då Filippa är i Chicago och det kan innebära att man blir lite rastlös och får svårt att hitta på något att göra.
Jag började min helg (något bakfull efter torsdagens beerpong) med att bara ta det lugnt hemma under fredagen. Käkade, kollade på en film, läste ett par timmar, såg en dokumentär om Linkedin och bara slappade. Under kvällen tog jag en promenad till Murphy's där jag kvällen innan hade glömt mitt bankkort. Jag är fan lite orolig att jag håller på att bli senil för det här var andra gången i rad som jag glömde mitt kort där. Ni som känner mig vet att jag aldrig har tappat bort nycklar, telefon, kort eller annat så detta är lite oroväckande. "Nu var han jättefull igen" tänker säkert en och annan och det hade jag kunnat säga om jag var, men så var inte fallet. Stämningen på Murphy's var hur som helst god och jag var varm efter den långa promenaden så jag tog en öl i baren innan jag knallade hem igen, den här gången med alla kort i plånboken.
Nu under lördagen har jag skypat med pappa och även en kort stund med mamma. Nu ska jag strax iväg och spela inomhusfotboll med ett gäng och efter det är jag bjuden hem till Linnea på lussekatter och glögg!
Till sist, vad äter då en gräsänkling? Hittills har det blivit linser, morötter, havregrynsgröt, kålrot, majs, pepparrot, och rätt mycket frukt.
Jag bara skojade, här är min frukost:
Trevlig helg! :)
Imorgon gör vi succé på nytt!
Klockan är efter 17.30 och man skymtar fortfarande lite ljus på himlen bakom mig. Igårkväll var jag och Cattis på seglaklubbens möte och fick plats på deras Chicagoresa i helgen. Det är en tydligen en seglingsmässa dit det ska komma flera collagelag och promota sig själva. Trodde väl knappast att de skulle skicka iväg mig och Cattis igen efter vårt lilla misslyckande i höstas när vi fick representera skolan på en regatta i Iowa, men nu ska vi få stå i teamets bås och sälja tröjor. Ska bli kul att spana in lite större båtar på mässan och även kika runt i hamnområdet trots att det är is på vattnet. Nu så packar jag ihop skolväskan för idag och drar hem. Ikväll ska vi ses ett gäng på vår älskade pub Murphy's och säga hej efter jullovet! Hoppas allt är fint med er där hemma!
Har i alla fall tur med vädret!
03.22
Drömde att jag var på något ställe där det var ett jäkla liv och oväsen, vaknade till och tänkte vad skönt att det bara var en dröm. Sedan hann jag tänka att vad konstigt att det där oväsendet inte slutar nu när jag vaknat, innan jag insåg att det inte var någon dröm utan grannen under som hade fest. 03.22 en tosdagsmorgon. Tack för den. Wille vaknade också, men med tanke på hur liberala de är med droger och att skolan har satt upp skyltar över hela campus att du måste lämna din vapen hemma innan du går in i någon skolbyggnad så vågade vi faktiskt inte gå ner och säga åt dem att sluta. Festandet fortsatte till 6-tiden på morgonen.
Morgonen fortsatte med en dålig hårdag och när jag äntligen skulle ge mig iväg till skolan så hade låset i ytterdörren frusit (igen, förra veckan hade hela dörren frusit fast så när Wille skulle med morgonbussen till Chicago fick han klättra ut genom fönstret för att komma ut). Där någonstans började jag tappa tålamodet och då så klart medan jag bankade till låset och försökte rucka min nyckel så gick ju den så klart av. Samtal med hyresvärden som skulle skicka dit en låssmed så snart han kunde. Kostnadsfritt så det var ju schysst. Hur som helst, det är vackert väder, strålande sol och -17 grader, och de nya kurserna känns mycket mer intressanta än förra terminens vilket höjer humöret!
Underverk och halvtid
Jaha, då har det alltså gått fyra veckor och imorgon drar vårterminen igång. Helt galet, vart tog lovet vägen? Det har varit fantastiskt skönt att bara kunna lunka omkring här hemma, fixa, gå på promenader, kolla Hemnet och drömma om framtida hem och såklart åka på semester. Senast vi skrev så skrev jag lite allmänt om hur vi hade haft det i Mexiko, men jag fick aldrig med att berätta om vår utflykt till ett av världens sju underverk, nämligen mayabyn Chichén Itzá. Helt otroligt, pyramider, byggnader och en arena som är flera tusen år gamla som de hittat ute i djungeln. Jag kan inte släppa tanken på hur det måste ha känts för dem som kan vandrande där bland träd och buskar och helt plötsligt hittar en bortglömd civilisation. Mäktigt.
Det häftiga är inte bara hur de lyckades bygga allt det här, utan hur smart byggt det är. När man stod ett par eter framför den stora pyramiden och klappade med händerna studtade ljudet mot pyramiden så att det uppstod ett ljud som enligt guiden låter precis som den fågel som Mayaindianderna ansåg helig. Olika byggnader är och uppförda så att ljuset faller på ett visst sätt när solen står högt eller när det är sommarsolstånd och vintersolstånd så hamnade solen också på något speciellt sätt som jag inte riktigt fattade men som ändå inte kunde vara en slump utan något som de måste ha räknat på när de byggde dessa tempel. Hur som helst, det var oerhört mäktigt att vandra omkring i detta område och försöka föreställa sig vad som hänt på exakt samma plats tidigare under historien.
Efter att vi knallat runt och fascinerats över detta underverk gick bussen vidare till en liten lokal mexarrestaurang där vi käkade lunch. Var väl lite jippo med servitörer som dansade med flaskor på huvudena och kvinnor i tradionella klänningar. God mat med lite mexaröl och lime, nom nom.
I Mexiko är de lite loco och lyssnar inte på det gamla husmorsrådet att inte bada mindra än 30 min efter maten, för när det var tomt på tallrikarna hoppade vi snabbt in på bussen och gasade vidare till Cenote Ik Kil, som var ett vattenhål som också låg mitt ute i djungeln där vi tog ett heligt dopp. Tydligen finns det ett 30-tal Cenotes i området, vilket är hål rakt ner i marken och där nere finns det sedan som en bassäng. Cenoten som vi åkte till låg 30 meter ner i marken och vattnet var 50 meter djupt, helt otroligt. Det var tack vare dessa vattenhål som mayaindianerna kunde bygga upp stora civilisationer med så bra tillgång till sötvatten. Jag som älskar att bada tyckte att det var häftigt att gå ner genom berget och komma ut till vattnet som var alldeles klart och simma omkring med små fiskar som bodde där. Tyvärr kom vi samtidigt som flera andra turister så medan vi var där hann det bli ganska trångt men det fanns ändå plats så vi kunde hoppa från klipporna.
Här ligger Wille på rygg och har det bra
En mycket lyckad dag med många intryck. Dessvärre hade vi inte det bästa resesällskapet utan en del idoter som alltid kom sent till bussen när vi skulle åka vidare så det tog tyvärr tid från nästa ställe som vi besökte. Men men, vi gjorde ett sista stopp i en liten by som var en av de första byarna som spanjorerna grundade när de kom och tog över landet.
Hittade Amigo som festat lite väl hårt med Tequilan
Nu är det dags att sova för imorgon är det back in business igen, ska kolla in de nya kurserna och komma tillbaka in i rutinerna, vilket ska bli skönt på ett sätt. Nu har vi varit här i fem månader och det är fem månader kvar tills vi kommer hem, så håll ut även om vi förstår att ni längtar väldigt mycket efter oss! Kramar!
Hola Mexico!
Och så åkte vi vidare till Mexiko!
30 december och vi var framme i Playa del Carmen i nordöstra Mexiko. Bakom oss lämnade vi ett kallt Chicago som skulle bli ännu kallare. Medan vi var borta och hade det bra bland palmerna drog den värsta vinterstormen på flera decenium ner över nordöstra USA med temperaturer ner mot -25, -30 grader, något som jänkarna INTE är vana vid på majsfälten! Ingen fara för oss, även om väderkaoset bidrog till att vi också fick en släng skurar.
Innan vi åkte till Mexiko kan vi väl erkänna att vi båda var lite skeptiska efter att ha sett actionfilmer om kidnappningar och knarkkartteller i Mexiko, vi ville ju inte gärna vi bortförda, rånade och lemlästade. När vi klev av planet gick allt hur smidigt som helst, Wille hade kollat upp hur vi skulle ta oss från flyget i Cancún ner till Playa del Carmen som ligger ungefär en timme söder ut. Jag var rädd att vi skulle få sitta bak på en lastbil med ett gäng höns i burar och en tandlös chaufförer med tequilaflaskan i bröstfickan. Bussen vi hamnade på var dock riktigt bekväm, utrustad med AC, bälte, fällbara stolar och en chaffis med vattenkammat hår. Utöver detta fick vi även ta del av lite inhemsk film som visades, dock utan text men det väckte liv i mina spanskakunskaper från högstadiet! Den tandlöse mannan hittade vi istället bland taxibilarna i Playa del Carmen. Inspirarade efter lite spansk film gled jag fram och började förhandla om taxipris till hotellet. Tror jag skulle behövt damma av parlören för det leendet vi fick efter att betalt taxichauffören var det mest nöjda leendet jag sett i hela mitt liv med mungiporna uppe vid öronen!
Rummet
Som sagt, fri tillgång och påfyllning varannan dag
Utsikt från balkongen, bakom palmerna fanns en bar, stor pool med solstolar och hängmattor
Del av frukostbuffén med lite fina dekorationer
Vi skulle kunna skriva massor om hotellet, men jag kan försöka sammanfatta det med att vi är fantastiskt nöjda! Det fanns vakter som höll koll vid ingången till hotellet så redan där började jag slappna av. Hela området kändes tryggt, all personal från de som stod i receptionen, till städerskorna, poolpersonal, servitörer, alla var oerhört trevliga och glada, och det kändes faktiskt äkta! Hotellet hade varit hela stängt från april till september för renovering så allt var sprillans nytt och fräscht. Vi fick rum högst upp med en stor egen balkong, fri tillgång till minibaren och utsikt över relaxpoolen som spelade lugn loungemusik under dagarna. Vart man än gick och i princip vilken tid det är var på dygnet så såg man hela tiden personal som torkade bänkar, städade, fixade rabatter och höll ordning. Stranden var superfin och ren, och bäst av allt- inga försäljare eller hemlösa hundar! Då och då kom två fyrhjulingar med varsin polis på och spande vilket också bidrog till att det kändes som det var ordning och reda. Det bästa med hotellet var helt klart maten! Det var all inclusive på hotellet och det har man ju mest hört negativa tongångar kring så jag hade väl inte så jättehöga förväntningar på maten, även om många skrivit att de hade bra mat och det var en av anledningarna till att vi valt just det här hotellet. Men efter 10 dagar så fanns det fortfarande saker som jag inte hade smakat på! Det fanns enorma buffér både till frukost, lunch och middag. Förutom buffén fanns det en till lunchrestaurang och fyra middagrestauranger. Det kändes lite lustigt att i början bara beställa mat och drinkar och sedan knalla därifrån utan att betala, men nu är jag rädd att jag kommer glömma betala nästa gång jag går till pubben nere på Campus..
Smygstart på semestern!
Efter en riktigt lyckad jul med mat och julstämning så var det dags att 27 december ta våra väskor och bege oss på två veckors semester! Första anhalten var tre nätter i Chicago. Kändes faktiskt riktigt skönt att åka till Chicago utan att ha något särskilt planerat uatn kunna knalla runt i stan och göra det man var sugen på utan att behöva stressa runt. Så på fredagsmorgonen tog vi tåget till Chicago och väl framme åt vi lite lunch och promenerade sedan till hotellet som låg mitt i downtown. Hotellet hade vi bokat för säkert två månader sedan och lyckats få en bra juldeal med svit på sextonde våningen, utsikten ser ni på bilden ovan. Så vi satte oss i soffan och drack lite vin, njöt av fredsgamys och kollade in allt liv på gatorna nedanför oss.
Nästa dag sken solen och det kändes nästan lite vårigt. Eftersom ingen av oss var särskilt sugen på att ge sig ut i reakaoset i butikerna så tog vi bussen till norra delen av stan och ett område som heter Andersonville. Det är ett gammalt svensk kvarter där många av alla tusentals svenska utvandrare hamnade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vi tog en sväng på the Swedish-American Museeum. Jag köpte Kexchoklad och Wille en Sverigetröja. Vi hittade en liten svensk dam som lämnade Sverige på 40-talet och bott i Chicago sedan dess, ja hon var alltså museumbesökare precis som vi och inte en del av utställningen! Efteråt blev det lunch på restaurangen Svea tvärs över gatan. Efter maten bjöd de på glögg som var rejält spetsad, antagligen ville de få oss att känna oss som vi var i Sverige. Med både svenska flaggan och en bild på Kungen på väggen så var det inte så illa.
Under lördagskvällen fixade vi mat på hotellrummet och sedan gick vi ut för att spana in kvällslivet. Första stället hade Bloody Mary som kvällens drink, Fint! sa Wille Vi tar två! Efter varsin sipp utbrast både jag och Wille i kör Oh fy fan! Det må ha varit bra pris, men tomatjuice med vodka var inget för oss, så när bartendern kollade bort drog vi snabbt på jackorna och drog till en liten irländsk pub som vi varit på tidigare. Tidigt i höstas när vi var i Chicago med Cattis och Clem hamnade vi på en pub i en källare där de servared något som de kallade Cinnamon Crunch och som smakade precis som tomtegröt! Eftersom det var juletider och den risgrynsgröten jag hade försökt laga till jul resulterade i kräkreflexer, gav vi oss ut i natten för att hitta denna lilla källarpub. Lokalsinnet var på topp och efter en liten stund hittade vi rätt och lyckan var total och de hemska smakerna från Mary som bortblåsta!
Aldrig mer!
Det var skönt att bara kunna glida omkring i Chicago och inte göra något särskilt alls. På söndagen var det blåsigt och snöblandat regn så vi tog en liten promenad ner till den berömda Bönan för lite obligatoriska turistfoton, sedan låg vi inne på hotellet och kollade på film, kikade in på hotellets gym och på kvällen gick vi till en mysigt engelsk restaurang och åt jättegod Shepherd's Pie, kändes nästan som att vara tillbaka I St Albans! Sedan var det bara att packa väskorna för morgonen därpå skulle vi ta tunnelbanan ut till flygplatsen och bege oss mot MEXIKO!
