oneyearoverthere.blogg.se

Första veckorna här var det inte varmt, det var hett!! Det var inte bara väldigt varmt utan även oerhört fuktigt så om man bara gick ut blev man alldeles svettig. Nu är läget lite annorlunda.

 

 

Efter att ha sovit ut ordentligt tog vi ett varv runt kvarteret och körde sen till mataffären som låg fem minuter bort. Med tanke på kommande Thanksgiving hade vi en hel del att handla och vi märkte ganska snart att det uppstod vissa komplikationer. Även om vi fyra har hängt ihop en hel del så var det första gången vi var i en mataffär tillsammans. Inte helt lätt att besluta vad vi skulle äta under veckan då alla verkade ha olika vanor. Vi fick kompromissa och diskutera många olika varor men för Thanksgiving bestämde vi att tjejerna fick vara ansvariga för kalkonen, Clement stod för efterrätten och jag skulle fixa en potatissallad. 

 

Efter lunch bestämde vi oss för att åka ner till ranchen och slå lite golfbollar. Filippa och Cattis har båda grönt kort och Clem var tydligen duktig med 6 i hc men jag har ju aldrig spelat. Eller ja, jag har spelat minigolf och varit på en ranch en gång när jag jobbade som personlig assistent. Den gången slog jag först upp en grästuva på två kilo som jag fick gå ut och hämta medan 30 personer stod och tittade på mig. Nästa "slag" tappade jag klubban i svingen och efter 40 meters flygfärd var den nära på att ha ihjäl en gammal man. Killen som jag var assistent åt skrattade så han grät, pekade på mig och ropade "DU SUGER! DU SUGER!" i två minuter innan jag bestämde mig för att få in honom i bilen, åka därifrån och aldrig visa mig i närheten av en golfbana igen. Jag var med andra ord lite skeptisk till att stå och slå på en så här fin golfbana men samtidigt så kunde det ju inte gå sämre än första gången och de tre andra ville spela.

 

Med lite vägledning och inspiration från de andra så gick det betydligt bättre den här gången och vi fick allihopa på en del bra slag. Jag var imponerad av Clem, men framförallt av tjejerna som tydligen inte hade spelat på många år. Två hinkar senare stod vi och puttade ett tag, tittade på andra som spelade och njöt av de 25 graderna i luften.

 

På kvällen drog vi igång grillen (generellt jäkligt gott kött här i USA), drack margaritas (gissa om Filippa och Cattis har sett fram emot det) och spelade beerpong.

 

 

 

- "Vad säger ni om att spela 9 hål idag?", frågade Clem när vi satt i solen och åt frukost. Tjejerna tyckte det lät bra och med lite bättre självförtroende efter gårdagen tänkte jag att det kunde vara kul att testa spela på riktigt. Vi fyllde bilen med golfbagar, drog på solglasögonenoch styrde ner mot receptionen. Det började bra med att jag nästan råkade försäga mig till personalen att jag aldrig spelat förut. Dock så gick hela rundan faktiskt väldigt bra för oss alla och viktigast av allt, det var riktigt kul att spela. Man är ute i friska luften, har något att snacka om hela tiden, man får motion och själva spelet var grymt kul! Självklart missade både jag, tjejerna och även Clem totalt vid flera tillfällen men det var bara att ta nya tag. Par var 36 för de 9 hålen och jag gick runt på 60. Jag har ju egentligen ingen aning alls om hur bra det är, men jag gjorde par på två hål och Clem var imponerad.

 

När vi hade åkt runt i våra golfbilar och slagit några timmar drog vi tillbaka till huset och käkade middag. Vi hade snackat om att åka till Miami Beach ett par dagar under veckan och under middagen klubbade vi igenom beslutet. Alla var överens om att två nätter i Miami Beach är bättre än en så vi bokade ett hotell på en tvärgata till Oceans Drive för söndag-tisdag. Under resten av kvällen packade vi och såg filmen "Flight" med Denzel Washington.

 

 

Vilken häftig vecka vi har haft! Tyvärr så har jag inga bilder att dela med mig av då kameran på min telefon är så dålig, men det får Filippa lägga in senare.

 

Väskorna var packade och humöret var på topp. Vi hade dock inte hittat någon buss som matchade flygplanet från Chicago så vi hade bokat en hyrbil från Hertz som vi kunde lämna i Chicago. Priset blev ungefär detsamma som bussbiljetterna så vi var nöjda med bilen, "Toyota Corolla eller motsvarande".

Jag och Clem tog bussen till Hertz för att hämta bilen men vi stötte tyvärr på problem. Trots att jag hade registrerat mitt kort i och med bokningen så berättade den lilla tanten bakom disken att de tyvärr inte accepterade utländska kort. Detta var första gången det hände här i USA så vi var totalt oförberedda. Vi fick panik då vi skulle behöva köra ganska snart för att hinna med vårt flygplan. Fanns det några andra uthyrningsfirmor i närheten som skulle acceptera ett svenskt kort? Vi såg en AVIS-skylt en bit bort och sprang dit. Jag misstänker att den svettiga mannen som gav oss service insåg att vi var desperata för det enda de hade ledigt, enlig honom, var den största SUV:en. Denna var nästan dubbelt så dyr än vår tilltänkta Toyota men i brist på tid och alternativ så bokade vi den. 

 

Jag har kört många olika bilar i mitt liv men jag måste säga, vilken känsla det här var! Man satt som en kung i en fåtölj, hade riktigt bra sikt då man satt så högt upp, den hade alla tänkbara funktioner och styrkan i V8an var mäktig. Tre timmars bilfärd till Chicago i spöregn och mörker kunde ha varit mycket värre!

En sak som jag inte tänkt på som passagerare är hur annorlunda systemet är på vägarna i USA. För det första så får man köra om på vilken sida man vill, så det känns väldigt oorganiserat. I Sverige och Finland, som jag kört mest i, ligger ju alla bilar i filen längst till höger som utgångspunkt. Vill du köra om så svänger du ut i vänsterfilen och sen tillbaka till högerfilen när du har passerat. Är det mycket bilar så gäller ju generellt att "de som vill köra fortast håller sig längst till vänster och de som vill köra lite lugnare håller sig till höger". Det här systemet existerar inte överhuvudtaget utan alla svänger in och ut från de olika filerna och håller helt olika hastigheter. En annan sak var att amerikanarnas stora ego visade sig väldigt tydligt. Att någon skulle släppa in en i en fil eller visa lite hänsyn fanns inte på kartan utan det var mycket mer "här kommer jag, ur vägen!". Vi såg under dessa få timmar flera fall där det var riktigt nära att smälla och det kunde faktiskt ha gått riktigt illa för oss vid ett tillfälle. 

 

Väl framme vid flygplatsen slängde vi av tjejerna som hade bagage att checka in och begav oss iväg för fylla bilen med soppa och lämna tillbaka den. Detta var början på min värsta körupplevelse någonsin. Klockan var runt middagstid så det var rusning och bensinmacken vi skulle åka till låg väldigt dåligt till. Det rådde fullständigt kaos med tanke på vädret i kombination med folk som tutade, skrek, backade, försökte köra om på alla sidor och ett vägsystem som jag verkligen inte förstod mig på. Samtidigt satt Clem bredvid mig och försökte vägleda med en GPS som krånglade. Fyrfiligt, vi ligger längst till höger, "shit vi måste köra vänster om 100 meter, annars kommer vi fan missa flyget". Panik.

 

Allt löste sig till slut och det var en skön känsla när planet lyfte mot Orlando. Vi klev ut i ett betydligt varmare klimat, hämtade ut vår hyrbil och körde mot huset där vi skulle spendera veckan. Istället för majsfält, majsfält, majsfält så såg vi under en timmes bilfärd palmer, Sea World, olika delar av Disney World, en jäkla massa restauranger och även en den största klädoutleten i Florida. När Clem berättade om den sistnämnda tryckte sig tjejerna i baksätet mot fönstret och flåsade.

 

En snabb rundvandring i huset, uppackning och lite snack avslutade dagen. Någon lyfte frågan om vi kanske skulle åka ner till Miami Beach ett par dagar? 

 

 

Alla andra är hos fransmannen och käkar lasnage och ska gå ut och skåla hejdå inför stundande Thanksgivinglov. Jag sitter hemma och dunkar huvudet i bordet, saknar inspriration till mitt arbete om den amerikanska bomullsindustrin. Trots att mamma är tusentals mil bort och förmodligen ligger och njuter av sin skönhetssömn så här dags på dygnet, så kan jag höra hennes hejaramsa som hon så många gånger fått köra när jag legat på golvet i hallen och suckat eller ringt från Uppsala behövt lite peppning. Powermorsa med andra ord!

 

Enligt väderappen på mobilen skulle det bli regn i lördags, åska i söndags och bli väldigt varmt, 19 grader, jämfört med förra tisdagen då det var -4 grader och snö ute. Appen hade rätt för det blev båda varmt och mullrade lite i söndags. Något som appen dock missade att varna om var tornados. Jag låg nedbäddad hela helgen eftersom halsontet utvecklades till dunderförkylning med feber. Låg lutade mot ytterväggen som skakade och hörde soptunnorna på baksidan av huset flyga lite huller-om-buller. Tydligen var det mer än bara lite kraftiga höstvindar för det har rapporterats om fler än 80 tornados och grannstaden Washington här i Illinois som ligger 14 mil bort drabbades rejält med förstörda hus där allt sveptes bort med vindarna. Vi har hört att sex personer ska ha dött. Vindarna har dock blåst bort nu och både jag och Wille mår bra (bortsett från förkylningen) så ni behöver inte oroa er! 

 

 

Bra start på dagen när man blir uppringd av världens bästa lillebror!!

 

 

Tro det eller ej, men vi lever faktiskt, trots att det har varit dött här på bloggen. Vi har väl helt enkelt haft fullt upp med allt ifrån plugg, ansökningar, klubbar, fotboll, öl och planering av diverse resor. Jag vet, vi lever ett hårt liv.

 

Nu är det fredagskväll här, jag och Wille skulle ha gått på romantisk date och utforskat downtown Champaign som ligger utanför Campusområdet. Efter ett par månader på de lite halvsunkiga pubarna med sport på tv, kladdiga bord och taniga 19åringar på Green Street kände vi att det kanske var dags att träffa den "civila" befolkningen. Tyvärr blev det ingen date med vin och tända ljus eftersom jag vaknade med halsont. Skickade istället iväg Wille för att dricka öl med boysen. Jag har kurerat mig med "Chocolate Extreme" från DQ (hamburgarekedjan som vi bor vägg-i-vägg med, där indien i kassan för övrigt kände igen mig och visste precis vad jag ville beställe "Samma som förra gången" ..hmm.. vet inte om det var tragiskt eller komiskt?) och romantisk komedi med Sarah Jessica Parker, kan inte klaga!

 

Om en vecka befinner vi oss i Orlando, Florida för att njuta av lite sol, spela golf och fira Thanksgiving. Jag och Cattis har storslagna planer inför vår kalkonmiddag. Fast vi ska inte bara leva jetset-liv eftersom vi direkt när vi kommer hem ska hålla presentationer och ha fyra tentor så det kommer bli att dra på sig de nya brillorna och stoppa näsan bland böckerna även i Florida, fast då kanske med en drink i handen!

 

 

Kanske tid att sluta leva i förnekelse. När jag på föreläsningarna måste bita mig i kinden och verkligen koncentrera mig på att hålla ögonen öppna trots att jag bara vill blunda och att jag somnar så fort jag läst en sida så inser jag att det kanske är dags. Därför har jag nu ringt och beställt tid hos optikern på måndag. Har en känsla av att jag kommer se ut ännu mer som mamma och pappa om jag får på mig ett par brillor, vilket i och för sig inte är så illa men ändå! Borde börja pensionspara när jag ändå är i farten..

 

 

Hittat min lilla pluggoas

 

Påväg hem från bibblan

 

Vi har alltså varit borta från våra underbara familjer och härliga vänner i precis två månader. Det går bra, bättre än jag förväntat mig även om vissa dagar är jobbigare än andra så har inte den där akuta hemlängtan kickat in än (ta i trä) men jag har en känsla att så fort det närmar sig advent så kommer jag sitta och snyfta efter glögg, pepparkakor, skvaller om Idol och Sveriges mästerkock. Det jag nästan saknar mest är att bara kunna plocka upp telefonen och kunna ringa lite spontant hem eller till någon kompis.  

Jag och mina pig tails på väg hem, 22.30 var logdansen över och bussarna kom och körde tillbaka oss till stan

 

Vi har varit lite klena med uppdateringar här på bloggen, men det kanske ni ska vara glada för trots allt, det betyder ju att vi har fullt upp med annat som händer utanför webben. Vi har precis avslutat midterm perioden och skrivit alla våra tentor för den här perioden vilket känns riktigt bra! Det har varit lite klurigt att plugga när man läser flera kurser parallellt jämfört med hur det är i Uppsala. Fast vi har inte bara pluggat, vi har hängt ute och käkat hamburgare med lite kompisar, Wille blev matchhjälte på fotbollen i början av veckan och jag har både varit på Barn Dance med ett Sorority (en klubb för tjejer, lite som en nation) och representerat skolan i regattan som vi hostade förra helgen. Jag och Cattis gjorde succé men på grund av några smärre regelmissar så plockade vi tyvärr inte hem så många poäng till skolan.. Men vi kapsejsade i alla fall inte den här gången!

 

Engelska Kathie och Cattis riggar båtarna

 

 

Det bästa med regattan var det totala överflödet av beagles, dounots, hamburgare, korvar, potatissallad, kakor, tårtor och snacks. Jag var mer än nöjd över att ha byxor med resår i midjan den dagen!

 

Imorgon kommer dagen som vi alla väntat på, the one and only Tomas, kommer på besök från soliga Florida. Här har det hunnit slå om till höst och varierar mellan 12-18 grader på dagarna vilket jag faktiskt tycker är ganska skönt. Imorgonkväll har vi bjudit över lite kompisar hem till oss, blir väl en sväng ner på Green Street efteråt och spana läget. Jag är ganska trött efter en pubrunda med seglaklubben igår. På lördag är det football game, min första, är sjukt taggad men den börjar kl.19 så det blir att bylta på sig med varma kläder!

 

Coolaste DJs ever!

Under gårdagens pubrunda med seglaklubben körde vi karaoke och dessa herrer stod för musiken.

Hoppas allt är bra med er där hemma, även om jag inte haft någon akut hemlängtan så saknar jag er och

svenskt godis!  

 

Söndagspromenad med världens bästa Wille

 

 

Det där med att ha söndagsångest har jag aldrig riktigt förstått mig på, jag tycker om söndagskvällar, som den här söndagskvällen. Har haften riktigt skönhelg med tjejmiddag i torsdags, födelsedagsfest för Becky (en av de amerikanska tjejerna) i fredags och igår hade vi en riktig slappisdag i sängen med home delivery pizza och Walking Dead på Netflix. Sjukt nice med att få maten lämnad av dörren, speciellt med tanke på att första höstovädret drog in igår med några brutala regnskurar och en hel del åska. Även om det inte är lika kallt som ni har det där hemma så märks det att hösten är på gång här också. Idag när jag var ute och joggade var det både långbyxor och långarmat som gällde! Fast jag måste erkänna att både jag och Wille har vissa dagar längtat lite efter hösten eftersom det har varit så himla fuktigt och kvavt här!

 

 

En annan grej är att jag är lite nervös inför nästa helg, då ska vår skola hålla i en regatta. Det är 8 - 10 universitet runt omkring i Illinois och grannstaterna som har en gemensam tävling varje år med regattor på helgerna. För en vecka sedan åkte jag och Cattis till Iowa för att representera University of Illinois tillsammans med tre killar från klubben. Det blev en av de märkligaste resorna i mitt liv. En av killarna var från Kina och är inne på sitt femte år på universitetet men läser fortfarande kurser på nivån för dem som läser andra året. Hans namn var så svårt att uttala så vi kallade honom Alfred istället. Alfred hade extremt lång naglar och ett skägg som ingen brytt sig om att sköta. Alfred hade dessutom en tendens att skratta vid mycket olämpliga tillfällen och försvann så fort vi vände ryggen åt honom. Han hotade med att kastera en av de andra killarna från klubben när han skrattade lite åt Alfred. Jag och Cattis tyckte lite synd om Alfred som vi misstänker har någon typ av handikapp. Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den där helgen men jag kan sammanfatta det med att jag och Cattis kapsejsade på andra varvet på första racet och sedan blev det storm så ur seglingsynpunkt blev det inte något toprace för oss. Men vi var glada och vinkade till alla andra båtarna medan vi guppade omkring i vattnet bredvid vår upp-och-vända båt. Ingen annan tyckte att det var kul utan var superseriösa med resten av racet. Vår chaufför var dessutom någon typ av Cocodile Dundee med pilbåge och macheter i bilen så vi fick milt uttryckt ett smakprov på den amerikanska vapenkulturen.. Hur som helst, de två svenska blondinerna kommer göra ett nytt försök att göra succe ute på sjön nästa helg!

 

Hej!

 

Det är helt otroligt hur snabbt tiden går. Vi har redan haft vår första tenta och kommande två veckor har vi ytterligare tre så kallade midterms (tentor i mitten av terminen). Vi har med andra ord snart gått igenom en fjärdedel av årets totala plugg.

 

Jag funderade på vad jag skulle blogga om idag och tänkte först att det inte hänt så mycket sen sist. Men vi har ju bokat en Mexikoresa över nyår och dessutom en resa till Orlando över Thanksgiving. Den 30/12 flyger vi till Cancun där vi via buss tar oss vidare till Playa del Carmen. Hotellet ser riktigt nice ut, stranden har fått väldigt bra betyg från tidigare gäster och det finns ett brett utbud av olika restauranger som ingår i vår all-inclusive. På tal om mat så behöver inte faster Mona eller någon oroa sig över våra matvanor. Vi lagar 9 av 10 måltider hemma och när vi väl äter ute så försöker hålla det nyttigt. Exempelvis har vi fortfarande inte ätit någon pizza i USA och bara två hamburgare var. Ganska duktigt vill jag påstå med tanke på det extrema utbudet!

 

Självklart måste jag skriva om resan till Orlando också. Denna bokades igår kväll när vi hade Cattis och Clement hemma hos oss. Clements släkt köpte för några år sedan ett hus c:a 20 minuter från downtown Orlando. Han hade pratat med sina föräldrar och tydligen kunde vi hyra huset i princip gratis under Thanksgiving-veckan. Även om flygbiljetterna var betydligt dyrare än i vanliga fall så hittade vi till slut ett bra alternativ där vi kom hyfsat billigt undan. Tydligen ligger huset i någon form av golfkomplex så vi kan spela golf och hyra såna där små golfbilar väldigt billigt. Ska bli kul att prova, jag har ju aldrig spelat förut.

 

 

Promenad hem genom campus

 

Ännu en bra, men lång, dag börjar lida mot sitt slut. Jag kom hem efter kl.19 och Wille är fortfarande inte hemma utan iväg och spelar fotbollsmatch. Idag har vi faktiskt varit riktigt duktiga och suttit på biblioteket hela eftermiddagen. Testade ett nytt bibliotek idag och det är det enda underjordiska biblioteket i USA. Anledningen till att de byggde det under marken var för att bredvid ligger USAs äldsta majsfält som är alldeles heligt för skolan och ingen, absolut ingen, får gå in på det där majsfältet. Går man in där så riskerar man att bli religerad från skolan. Så om de hade byggt biblioteket ovan jord hade det skuggat majsen så därför fick man bygga det under jorden istället. Lite smådeppigt att sitta som i en bunker kan man tänka sig men i mitten fanns det som en innegård som fungerar som ljusinsläpp så där satte jag mig och kombinerade plugg med att njuta av sommarens sista värme! Belönade mig själv med en fika tillsammans med Cattis som tydligen också satt och tryckte i ett hörn. Har en känsla av att det inte är sista gången som man hamnar på det där cafét.  

 

 

Stocken på torsdagar, häng på Murphy's och galna kvällar med skidklubben i all ära men jag tycker verkligen om vardagslunk och hemmamys. I fredags åkte jag ut till köpcentret norr om stan och köpte lite mys för att pimpa vårt lilla hem. Blev lite ljus och en tavla med alfapetbokstäver i trä där det står Enjoy Everyday Life, lite passande eftersom jag och Wille spelade ganska mycket Wordfeud när vi började träffas (omdiskuterat vem som egentligen vann flest gånger). Vi trivs med lägenheten och den börjar bli lite mer hemtrevlig nu. Ni är ett par stycken där hemma som undrar hur lägenheten ser ut så jag tänkte visa lite hur vi har det.

 

Fråga mig inte vart tiden tog vägen, men tydligen är det redan 20 september och jag har ingen aning om tiden kunde gå så här fort? Den senaste veckan har det varit mycket plugg, det är inte svårt utan mest bara mycket saker som tar tid att göra och som måste göras och så är det klart att det går något långsammare när man ska läsa på engelska jämfört men svenska men hoppas på att man kan speeda upp det lite.

 

Nu är det fredagskväll här, Wille ligger i soffan och njuter fortfarande av segerns sötma från gårdagens överlägna vinster i Beer Pong. Det var två franska tjejer, Sarah och Aurore, som fyllde år och bjöd in till lite festligheter. Alla gäster var ombedda att ta med en maträtt från sitt hemland så jag och Wille hade fixat laxsnittar på Wasa knäckebröd och såklart en flaksa väl kyld Absolut vodka som serverades med tillhörande snapsvisor. Var en mycket lyckad fest med många härliga människor.

 

Hey!

 

Först och främst; när jag skriver "fotboll" menar jag självklart soccer. Skulle jag skriva om den amerikanska varianten så kommer jag skriva "amerikansk fotboll". När jag skrev det här inlägget märkte jag att jag anmärkt på flera ställen "(soccer)" så jag tänkte reda ut det här direkt. Antar att jag blivit lite amerikaniserad och tänker på amerikansk fotboll när jag skriver fotboll..

 

Hur som helst. När min storebrorsa kom hem från ett års studier i USA för många år sedan minns jag att han pratade om skillnaderna i fotboll mellan Europa och USA. Efter snart en månad här har jag spelat med både utbytesstudenter och amerikanare vid flera tillfällen och jag kan bara säga att jag håller med min bror. De matcher jag har sett spelar man exempelvis ofta 3-4-3 med ett diamantmittfält, vilket är väldigt offensivt. För er som inte förstår vad detta innebär så spelar man alltså med 3 försvarare, 4 mittfältare (där den ena innermittfältaren har en utpräglad offensiv roll och den andra en mer defensiv roll) och 3 anfallare. Detta kan jämföras med Sverige och Europa där man allt som oftast spelar olika kombinationer av 4-4-2 och 4-5-1. Mentaliteten är också mycket mer offensiv där sidleds- eller hemåtpassningar är utrotningshotade. Generellt kan man också säga att amerikanarna har en väldigt fin teknik men, efter vad jag sett hittills, ett jäkligt dåligt tillslag. Detta innebär att det är en hel del dribblingar och kortpassningar. Möjligen grundar det hela sig i amerikanernas vilja att underhålla då de flesta skulle säga att denna typ av fotboll är roligare att titta på jämfört med den svenska så kallade brunkarfotbollen med "långa bollar på Bengt". Just underhållning ligger ju, som man verkligen märkt, amerikanarna varmt om hjärtat. Innan, efter och under de olika idrottsarrangemangen tar man vara på varje sekund att dela/slänga ut souvenirer till publiken, spela musik och framföra dansnummer och annat spektakel. 

 

Skolan har inget officiellt fotbollslag utan det som liras är olika typer av studentserier och någon lokal liga. Jag blev i veckan erbjuden att spela med två olika lag och jag hade lite svårt att bestämma mig. Det ena laget var för businesstudenter och jag fick erbjudandet av en snubbe på min finanskurs. Han verkar schysst och han sa att alla utom en i laget är utbytesstudenter. Det andra laget är ett så kallat fraternitylag. Fraternities är studentorganisationer där organisationen äger stora fina hus där medlemmarna bor och har en jäkla massa fester och andra event. Inbjudan till det här laget kom via en svensk utbytesstudent, Jonas, som jag lärt känna här och som hänger i de grabbarnas hus. Jag funderade några dagar men bestämde mig till slut för att lira med det senare laget. Det blir lätt så att man hänger med de andra utbytesstudenterna men jag vill ju lära känna amerikanare också och jag har funderat på att engagera mig i någon fraternity. Igår träffade jag laget för första gången då vi bestämt att lira nere vid Florida Avenue. Det första jag fick höra är att laget hade haft "vissa motgångar" den senaste säsongen då man hade förlorat alla matcher och inte gjort ett enda mål.. Kvaliteten på de som var med var väl ungefär som när vi spelade fotboll på rasterna i mellanstadiet men det verkade vara ett riktigt skönt gäng så det blir nog skoj ändå. Första matchen på måndag 21.00.

 

Idag var jag, Filippa och Squeezeman (se tidigare inlägg) och kollade på damernas volleyballmatch. Riktigt bra drag och jävlar vilken kul sport det var att titta på. Publiken var riktigt engagerad och det var ett otroligt snabbt och spännande spel. Efter 2-2 i set lyckades Illinois vinna med 16-14 i avgörande, kul! Efter matchen hade Squeezeman lektion så jag och Filippa drog till Archen (det stora gymmet) där vi simmade en kilometer. Ikväll är vi inbjudna till Becky, amerikanskan som gjorde en utbytestermin i Uppsala i våras. Filippa ska gå hem tidigt då hon ska iväg och segla imorgon bitti men jag är inte främmande för att göra stan ikväll. 

 

Ha det gott!

Det har gått tolv år sedan 11 september och årsdagen märktes av även i lilla Urbana-Champaign.

 

Jag har fått lite kritik ifrån olika håll om att jag är dålig på att uppdatera bloggen. Kan hålla med om detta, men det känns som att tiden inte räcker till, är så jäkla mycket att göra hela tiden.. Hur som helst tänkte jag slänga upp några av mina bilder från Chicago, som i särklass är den coolaste staden jag besökt. New York som vi planerar att åka till i vår har höga krav att leva upp till.

 

Efter en riktig slappishelg drog första riktiga skolveckan igång idag. Ingen ledig måndag denna vecka och idag var sista dagen att byta kurser. Jag och Wille läser tre av fyra kurser ihop, en om utvecklingsländer som känns ganska basic men ändå allmänbildande kring varför vissa delar av världen är rikare än andra, befolkningstillväxt och andra problem. Sedan läser vi en kurs som heter Business Location Decisions och handlar om det som den heter, hur olika företagsbeslut påverkar olika områden, gör ganska mycket kopplingar till nationalekonomi. Den sista kursen som vi läser ihop heter Society and Leisure och handlar också är ganska allmänbildande. Utöver dessa läser Wille en finanskurs om Real Estate och jag en psykologikurs i Social Psykologi som faktiskt är riktigt intressant. Förhoppningsvis ska vi dessutom klara av lite amerikansk historia sista halvan av terminen. Sådär, nu har ni lite bättre koll på vad det faktiskt är som vi kommer läsa under hösten!

 

Men som sagt, efter en riktigt skön helg med en amerikansk hemmafest i ett enormt hus i fredags (det var precis som på film fast det lukade lite mer svett och var brutalt varmt!), slappislördag och skön fredag med lite fotboll, plugg och löpning så har den här måndagen varit riktigt bra! Jag tycker att det börjar kännas mer som "hemma" med lite rutiner. Wille hade lång skoldag idag men jag passade på att smita till ena gymmet och låg i solen och läste ikapp lite innan Cattis kom förbi och vi simmade en kilometer. 

 

 

Med en helgdag i måndags och med fredagar som är lektionsfria så bev den här skolveckan väldigt kort. Med tanke på hur intensiva de senaste dagarna var det skönt att fixa middag, dricka lite vin och kolla tre zombieavsnitt av Walkning Dead. Nu checkar vi ut och tar helg!